protector

För att ge viktminskningen en extra skjuts har jag köpt en liten detox-lightkur. Det är bara lite örter och vitaminer som man dricker i en liter vatten, varje dag i 20 dagar. För att uppnå ett bra resultat ska man också avstå från socker, koffein, och alkohol.  Det kommer jag inte göra, men jag ska vara lite extra noga med vad jag äter och ta det lugnt med vinet. Det blev ganska mycket av den varan nere i blekinge så nu känner jag mig i form för ett par vita veckor.

Det är lite grått i Stockholm, men jag hoppas att det klarnar upp så att jag kan promenera ordentligt. Idag blir det först gymmet, sedan promenad med kollegan och sedan ska jag hem och städa. Ska bli härligt att få det fint hemma! Och sedan är jag renad både inuti och utanpå.

Tillbaka efter en lång, härlig påskhelg. Det har strålat sol på oss alla dagarna och vi har suttit ute på gården och njutit, spelat golf, promenerat, simmat och umgåtts. Lite vemodigt och tråkigt att åka hem igår men roligt att träffa mannen igen.

Och nu är jag tillbaka på jobbet och har haft en effektiv och lite hektisk morgon. Alla trillar in och är glada och utvilade. Det är okej att vara här. Det är inte så långt kvar till sommaren.

Nu tar jag påskledigt!

Glad påsk på er, allihop!

Tillbaka på tisdag.

Igår vart det både konditionsträning i 50 minuter på gymmet och en och en halv timmes promenad efter jobbet. Jag har ont i fötterna. Dumma blåsor som har attackerat under trampdynorna och de är ömma och lite svullna. Men de måste hålla för ytterligare ett träningspass idag, för resten av veckan kommer det att bli lugnt. Jag har köpt nya skor, och fast de sitter bra får jag lite ont. Problemet är att jag egentligen skulle ha ett par skor att springa eller gå i, men jag fastnar alltid för aerobicsskorna eftersom de är högre och sitter kvar bättre på mina fötter. Jag tycker inte om när det glappar. Egentligen borde jag lägga lite mer pengar och gå till Löplabbet och få ett par perfekta utprovade. Kanske nästa gång...

Nu är det sista arbetsdagen innan påsk! Härligt, underbart, fantastiskt! Jag kommer att behvöa lägga på ett kol idag för att kunna ta påskledigt utan stress men det ska nog gå bra. Snart, snart ska jag sitta i solen och bara... vara!

Vi flyr det gråa vädret på söndagen och går i Bergianska trädgården. En vän till mannen guidar och jag får lära mig en massa om frön och träd och konstiga läror och system. Jag märker att jag verkligen saknar all baskunskap om botanik. Men det gör inte så mycket. Jag längtar efter att ta med mamma dit. Hon skulle gilla det så mycket. Och hon skulle kunna alla växterna.

Efteråt möter jag upp vännen för en två och en halvtimmes promenad. Vi går från Hornstull över till Liljeholmen, fortsätter förbi en liten sjö och koloniområde och sedan till Vinterviken och längs med småbåtshamn och vacker utsikt. Vi sätter ett gemensamt viktmål och en gemensam vinst- om vi båda klarar av det ska vi fira med ett långt besök på Centralbadet då vi bara ska rå om oss själva! Bubbelbad och simma långsamma längder i den vackra bassängen. jag känner mig oerhört laddad inför detta! även om vi har satt målet realistiskt är det hårt arbete för att nå dit till dess. Men det känns roligt!

Det är härligt att vara två.

Snart är det påsk! Jag ska åka ner till mamma och pappa och bara vara i fem långa dagar... underbart! Jag och lillasyster och storasyster och plutten och hennes man. Det ska bli underbart härligt att vara ifrån Stockholm en liten stund, även om jag kommer att sakna mannen. Jättemycket!

Men jag ser framför mig lååånga dagar på gården i solstolen med en filt och en bok, lite golf, frisbee på gräsmattan, långa promenader, god mat och en massa vin. Och så påskbord, sill och snaps och lax och grillat. Kanske en pizza i stenugnen också?

Jag letar efter tussilago. Jag har en snedvriden bild av att det ska vara den första vårblomman. Men nu har jag sett massor av snödroppar, krokus och små gula blommor och ingen tussilago så långt ögat kan nå.

Det var väl ingen som missade den underbara lördagen. Jag och mannen tar tåget till södra, och promenerar längs Årstaviken, över Västerbron och hamnar i Rålis. Ligger en stund på en filt och njuter av värmen, och beger och sedan för att äta lunch. Det tar en stund att hitta ett ställe, men till slut sammanstrålar vi med lillasyster och hennes nya karl på Mälarpaviljongen. Vi äter halomiburgare och dricker vitt vin, och sitter precis vid vattnet med solen i ansiktet. Runt omkring oss är glada stockholmare och deras hundar.

Ett par timmar senare beger vi oss hemåt, och sitter en stund på balkongen med engelsk cider och en bok. Himlen är oskyldigt blå, solen ligger lågt över taken. Det är fantastiskt vackert ute.

Österåker är en sluten behandlingsanstalt (säkerhetsklass C) med 137 platser, belägen cirka tre mil norr om Stockholm. Österåker består också av ett häkte med 80 platser.

Österåker är en av Kriminalvårdens behandlingsanstalter med inriktning helt mot missbrukare.

Jaha, då har jag ju fått svar på en del av frågorna.

Sista dagen på skrivkursen bjöd på nytta och nöje. Jag fick rätt mycket beröm för min senaste text, vilket förvånade mig eftersom jag inte var speciellt förtjust i den själv. Men det verkar ju vara så det är. När jag inte gillar något så gillar de det.

Vi får mycket information om att själv ge ut sina böcker, kontra att bli utgiven. Massor med avgifter och saker att tänka på som jag inte hade en aning om. Frågan väcks till liv igen. Kommer jag någonsin bli publicerad? Och om jag inte tror det, vad är det i så fall jag håller på med?

Tar tunnelbanan hem med kurskamraterna. Lite vemodigt men vi har planer för att fortsätta ses. Hur mycket man hinner och orkar får vi väl se, men det är bra att bygga att omge sig med människor som också brinner för det som jag brinner för.

Jag har en märklig dröm om en gammal klasskamrat. Det är en mardröm, men i den räddar han mig från ett attentat. Den ligger kvar i mig ett par dagar, och jag funderar några dagar över honom. Vi var inte vänner på det sättet att vi umgicks, men vi tyckte inte illa om varandra. Han tillhör inte den elaka skalan av människorna i klassen, de jag aldrig skulle prata igen med, han är en tyst, söt figur som märks men inte stör. Han är den första killen som frågar chans på mig och trots att jag har varit hemligt förtjust i honom under en tid så säger jag nej, eftersom jag tror att det är ett skämt.

Letar upp honom på Facebook. Han har ett ganska ovanligt efternamn så det är en lätt match. Hans bilder visar att han har gått fårn att vara anorektiskt smal till att vara ganska biffig och vältränad. Lägger till honom som vän och skriver ett kort mail.

Det dröjer någon dag, sedan får jag svar. Han skriver att han är glad att höra av mig, att det verkligen var längesedan. Sedan två år tillbaka sitter han på Österåker men blir frisläppt till sommaren. Att han mår bättre nu än på länge. Han undrar hur jag mår och vad jag gör.

Vad svarar man på ett sådant mail? Beklagar man att någon sitter i fängelse? Får man fråga vad de är dömda för?

Och hur sjutton kunde han hamna där. Han, av alla människor.

Livet kan verkligen förändra sig. ibland blir det inte som man trodde av folk.

Äntligen fredag! Även då jag bara har jobbat två dagar känns det välbehövligt med helg. Jag är trött när jag vaknar, och kan inte sluta gäspa på pendeln. Blir lite irriterad på en kollega innan jag ens har hunnit in på kontoret och får göra en kraftansträngning för att rycka upp mig. Jag tror att det är förkylningen som har mig lite ur balans. Halsontet på väg tillbaka och snorig och allmänt trött. Att jag dessutom har en fylld dag gör inte det hela lättare.

Men det lovas sol i helgen! Jag ska parkera mig på en uteservering och njuta någonstans, och ha det riktigt bra. Och kanske få en och annan fräken.

Jag är världens mest efterlängtade kollega idag. På ett sätt är det roligt. Alla, även de som jag normalt inte pratar så mycket med, blir glada över att se mig. Det känns roligt att vara saknad. På ett sätt är det lite jobbigt. Jag har 42 mail i inkorgen (efter tre dagar!) och ingenting av mina sysslor är gjorda. Mitt skrivbord ser ut som ett slagfält. Godispåsar blandade med papper som jag antar att någon vill att jag ska åtgärda. Det står inte vad som ska göras eller så, men det ligger här. Diskret flyttar jag tillbaka allt till chefens skrivbord. Där kan det ligga.

Jag nystar upp en sak i taget. Ofattbart att de ställt till med en sådan röra på tre futtiga dagar. Hur ska de klara sig utan mig i två år?

Är det någon som ska släcka lamporna imorgon?

Jag ska gå på bio med syster, och efter det ska vi äta middag. Det ska bli intressant att se om Stockholm blir lite svartare trots att Stockholm stad inte är med. Bara de inte släcker ner på min restaurang. Då får vi dricka vin i en timme. Det är inte så dumt, det heller.

Jag har tillsammans med en kollega anordnat ett vinlotteri på jobbet. 12 stycken ville vara med och idag så lottade vi. Jag kom på tredje plats och fick två vinflaskor med mig hem! Inte illa alls. Tur att det var fler där när vi lottade, annars hade nog folk trott att jag fuskat. Men det gjorde jag inte.

Jag vaknar tidigt, och kan inte somna om. Försöker identifiera tankarna som jagar runt i huvudet men har svårt att få något grepp om dem. Pendeln är i tid, men står stilla i Älvsjö (någonting på taket ska kontrolleras. Den konstigaste anledningen någonsin) en stund. Jag lyssnar på musik och läser ut Anna Gevaldas samlade noveller. När jag går ut genom dörrarna på centralen noterar jag ett nytt mönster. Det har hållit på en vecka ungefär. Jag vet inte vad det är som utlöser det, men av någon anledning har människor börjat hålla upp dörrar till mig. Det vanliga är att om man går ut genom dörren håller människorna i den så länge de går förbi. Travar man en bit efter får man vackert finna sig i att den hinner slå igen rakt framför näsan på en. Men den senaste veckan har människorna framför mig snällt väntat tills jag har hunnit ikapp. Jag är förvirrad, men rörd. Det måste ju vara något jag utstrålar som får dem att hjälpa till.

Eller så har jag bara hamnat i en bra rytm av människor.

Det finns vissa leverantörer som jag jobbar med, som bara är sååå energikrävande. Det är alltid gnäll om hur lite varor vi har hemma, att vi minsann inte har haft den där nyckelringen inne på en månad (som vi säljer kanske två av per år) och de ska ha svar snabbt och utförligt. Ifrågasätter man något (tja, som fel priser på en faktura, fel antal levererade mot vad som är beställt eller varför inte fel leveransdatum) blir de skogstokiga, och skyller ifrån sig på oss.

Det första som mötte mig den här morgonen (förutom ett nersölat kontor efter en barristakurs igår) är just ett sådant mail där hon upprör sig för att jag vill skjuta på en order. Det roliga i det hela är att hon har fel. Men i slutändan måste jag ändå lägga kraft och energi på att kolla upp vad hon menar, bekräfta informationen jag har fått från hennes orderkontor och i slutändan förklara varför hon har fel, och jag har rätt. Jag är såååå trött på dessa leverantörer. Det är bara en handfull (av ungefär åttio stycken) och borde inte påverka så mycket. Men de gör det. Det ska bli så skönt att slippa den här dagliga kontakten med alla - ursäkta - idioter i den här branschen.

Jag hade ett hål!

Jag fattar det inte. Varför har jag ett hål? Jag måste gå tillbaka dit nästa vecka och laga det. Trösten är dock att jag tydligen var väldigt duktig på att sköta om mina tänder, inte en skymt av tandsten och tandköttet var friskt! Men jag skurar för mycket när jag borstar sa hon. Så jag måste lära mig en ny borstteknik.

Men att jag hade ett hål. Jag vill verkligen inte laga min tand. Men de säger att jag måste. Massor av dyra slantar ner i tandläkarfickan. Och läskigt är det.

Dåligt.

Men tandläkaren var snäll. Och det var en fin lokal. Vem som nu kan njuta av det när man ligger i en tandläkarstol?