protector

Eftersom jag lägger ner mycket tid på skrivarsidan kommer jag att jobba med bloggen där med. jag kommer låta denna ligga öppen, men jag hoppas att ni följer mig i ett litet annat format på skrivarsidan.nu

Jag kan för mitt liv inte förstå vilken direktlänk det är, men bloggen heter Beskyddaren och ligger under Hanna Gustafsson.

På återseende!

En av mina texter har blivit utnämnd till Veckans text på skrivarsidan.nu Jag blev jätteglad, eftersom det visar för mig att jag faktiskt är på väg någonstans. Dessutom ligger den på första sidan, vilket gör att människor kanske hittar till några andra av mina texter. Gå gärna in och titta!

Det roliga i det hela är att texten skrevs som en ironisk kommentar till hur självupptagna många författare är, och så totalt blinda vad det gäller deras texter. En bekant till mig lät mig läsa en del ur hennes (till förlag inskickade) manus och det var fruktansvärt dåligt skrivet, inte ens korrekturläst. Men ingen på den här sidan verkar fatta ironin utan hyllar novellens författarflicka som en "tuff tjej". Hm...

Jag fick under en kurs i personlig utveckling lära mig att du är ett snitt av dina närmaste fem. Du tjänar ungefär lika mycket som de. Du rör dig i samma kretsar eller områden. Om de är singlar, är du troligtvis singel. Har de barn, har du troligtvis barn.

Och det är de här människorna som påverkar dig. Vill du förändra dig, byt ut egenskaper i kretsen mot andra mer tilltalande.

Men det är ju inte helt lätt att veta vilka som är de närmaste. Just det, du är en av dem, så vi är nere i fyra personer. Jag har ju så många som jag tänker på så ofta och som jag tycker så mycket om.

Jag vet nog inte riktigt vad jag vill förmedla. Men det tål att funderas över.

Jag inspireras över att höra exchefen tala om sitt nya, spännande jobb. Hon pratar på det där sättet man gör när allting är nytt och roligt men man ändå har hunnit sätta sig in så mycket att det känns som om man kan göra något åt saken. Det är ett mindre företag, med mycket "hemmakänsla" och ett spännande koncept och jag tror att hon verkligen kommer att trivas. Jag är glad för hennes skull. Tänk om man själv kunde hitta något som kändes sådär roligt. Något som fick det att klia i fingrarna, och som man bara inte vill sluta tänka på och prata om, något som är öppet för förändringar och påverkan. Nåogt som känns som sitt eget, samtidigt som man jobbar i team. Kanske någon dag...

Jag hade en jättetrevlig tisdagskväll hemma hos chefen. Bjöds på en jättegod tonfisksallad med massor a fina oliver och ägg och majs och allt möjligt gott, och vitlöksbröd och vin och små nötter. Mums!

När middagen var uppäten och badtunnan varm skvalpade vi omkring i den under en mörkblå himmel. Riktigt kylig kväll men vattnet var varmt och lent som sammet. Jag sov som ett barn i hennes dotters våningssäng. Jag som aldrig brukar sova bra i främmande sängar.

Imorse väntade pendeltågskaos efter frukost men jag fick en sittplats så jag var ganska nöjd ändå. Blev lite försenad till första mötet men det gjorde inte så mycket.

57 minuters konditionsträning och ett kort och svettigt gympass för armar och mage och jag känner mig bättre. Jag märker hur mina ben blivit längre när jag stretchar, och nacken fungerar hyfsat. Pasta, svenska tomat, avokado, lax och citron till lunch och jag lyxar till det med en burk cola light. Nu ska jag öva mig på att utföra mitt jobb utan att ta det personligt.

Jag har ett på många sätt givande lönesamtal. Jag får veta att den enda möjligheten att få en högre lön är att antingen söka ett nytt jobb och ta det, eller söka nytt jobb och hota med det. Inspirerande. Jag får också veta att den som får mitt jobb troligen går in på en högre lön- utan någon erfarenhet i vare sig företaget eller arbetsrollen.

Jag förstår också att jag har hanterat mitt jobb fel. Jag har tagit egna initiativ, då jag borde ha väntat på att bli ledd. Jag har jobbat hårt och engagerat mig i jobbet då jag borde ha jobbat av mina timmar och inte brytt mig. jag har tagit ansvar över mina områden och chefen då jag borde ha insett att hon är den med allt ansvar. Jag har strävat efter att hitta förbättringar på alla plan, inte bara på mina för att göra företaget bättre, när jag borde ha hållit mig till mitt.

Men det är inget problem. Det ska vi nog lätt kunna ändra på.

Idag vankas det badtunna! Jag ska åka hem till gamla chefen och bada i varmt vatten och underhållas med historier. Kanske ett litet glas vin också... aaah!

Vi tar färjan från slussen till djurgården på lördagen och möter upp lillasyster och hennes man på Josefinas. Några vänner, storasyster och hennes man ansluter sig under eftermiddagen och kvällens lopp. Det blir några härliga, opretentiösa timmar i trevligt sällskap. Fler sådana i sommar!

Äntligen fredag! Jag hoppas på en strålande helg men har inte kollat väderutsikterna ännu. Söndag blir det långpromenad med vännen, men annars är helgen öppen. Och det känns bra! Jag har en hel del komp att ta ut så går nog lite tidigare idag. Lite att fixa med, men lägenheten är okej. Jag diskade igår. Tror inte att jag gitter dammsuga...

Jag tror att jag ska leta reda på något tjusigt slott som vi kan åka till imorgon, och sedan ska vi ligga där i gräset och äta praliner och se på himlen och prinsessor. Ja, det låter faktiskt som en mycket lockande idé.

Nu är ansökan helt färdig. Det enda som återstår är att lägga den på lådan... Jag har precis skrivit ut arbetsproverna efter att petat i texterna en sista gång så nu får det bära eller brista. Vore mycket snöpligt att inte ens få komma till intervjun... så nu kan jag slappna av och bara vänta. Jag har gjort vad jag har kunnat, helt enkelt.

Jag går in på bloggtoppen och tittar igenom de mest besökta bloggarna. Jag har nu tagit fram de mest utmärkande dragen för att kunna göra en lika välbesökt blogg:

De är ungefär 14 år.

De är "provocerande, elaka och säger vad de tycker" enligt egen utsago.

Bilderna utgör ungefär 90 procent av innehållet.

De skryter med hur mycket de tjänar på sina bloggar.

De stavar illa eller särskriver.

De snackar skit om varandra och håller försvarstal.

De skriver om hur jobbigt det är att var en känd bloggare, alla människor som känner igen dem på stan och att de aldrig får hålla något privat.

Dessutom tycker jag att den här Kissie ser ovanligt läskig ut. är det plastikoperationer, tro?

Torsdag. Jag har ingen vidare start och är så trött i benen. Men idag måste jag iväg till gymmet. jag har inte hunnit i veckan så nu blir det hårdkörning idag och imorgon. kanske borde orka med en promenad efter jobbet också?

Jag har letat mig fördärvad efter någonting på nätet som inte är youtube eller sveriges radio och där jag kan spela upp musik. Norge kontrollerar min dator med järnhand och de oskyldigaste wedsidor är förbjudet område. Men jag kommer åt min mail i varje fall, och favoritbloggarna.

Ge mig musik, nu! Jag vill lyssna på något trevligt. Telefonsamtalen i bakgrunden är så tråkiga. Leverantörer, och så ekonomikollegan som räknar kassan och skramlar och skramlar. Musik, ljuva toner av musik!

Jag har en bättre tisdag än måndag, och jag har en bättre onsdag än tisdag. Det finns kanske hopp om livet? Jag vet inte vad jag ska göra idag men jag tror att jag ska ge mig ut på en liten promenad innan jag åker hem, och kanske laga till lite mer mat så att jag får några matlådor till frysen. Nyttig, billig, bra mat.

Företaget jag jobbar för är nu officiellt sålt, till en av de största konkurrenterna. Det ska bli intressant hur det utvecklar sig. Men jag har på något sätt redan lämnat... jag har svårt att se att det skulle påverka mig mycket, men man vet ju aldrig. Kanske blir det en stramare budget, kanske ett utökat sortiment som jag inte kan påverka. Vi får väl se helt enkelt.

Lönesamtalen närmar sig och jag tror att mycket av mitt hemska humör beror på det. Blodet riktigt kokar när jag tänker på att den som vikarierar - VIKARIERAR - för mig troligtvis kommer att få en mycket bättre lön än vad jag har. Jag måste prata med chefen om detta. Någon ordning får det ju faktiskt vara. Vi har ju löner efter avtal. Det står ingenting om individuell lönesättning.

Ååå, jag kan inte beskriva vad jag känner när jag tänker på det här. jag blir bara så otroligt... arg. Och sur. Och nästan gråtfärdig, för att jag tycker att det är så orättvist.

Män dom söker kvinnor, kvinnor söker män.

Söker efter någon som kan följa med dom hem.

Jag har förändrats, kanske just på grund av dig.

Du vet att jag har svårt att säga nej.

Jag vet jag aldrig kommer leva hundra år.

Jag nöjer mig med en minut bredvid dig om det går.

Och träffar jag någon annan då tänker jag på dig.

Du vet att jag har svårt att säga nej.

Jag kanske inte bryr mig tillräckligt om ditt liv.

Jag håller på att lär mig och ibland så tar det tid.

För vissa går det aldrig men jag tror det går för mig.

Du vet att jag har svårt att säga nej, till dig och dig och dig.

Bo kaspers orkester

Jag tar en spontanfika med vännen igår. När hon säger att det här var det spontanaste vi har gjort sedan vi var små, får jag mig en tankeställare. När gör jag egentligen något spontant? Aldrig. Jag planerar och planerar och vill helst av allt hem snabbt efter jobbet.

Till vad?

En lägenhet som i och för sig är okej, men vad finns där att göra?

Jag längtar efter något annat.

Valborg tillbringades på Kynäs med en hejdundrande 50årsfest. Mat och alkohol, sol och dukade bord ute. Det vart lite kallt när solen försvann men då dansade vi i musikrummet. En sedvanlig promenad ner till elden, och sedan dirigerade av prästen sjöng vi en fem, sex låtar innan vi begav oss hemåt.

Fredgen låg jag och mannen i en park, och hemma hos mig. Solen lyste på oss, men jag tycker inte att jag fick så många nya fräknar.

På lördagen gick jag omkring med tiotusen andra stockholmare och turister inne på Skansen med familjen. Det var kul, men de hade inte kattungar än och jag fick inte klappa något av djuren. Vi åt middag hos mig.

Och så igår var det dags för systersonens dop. Det var en väl religiös men tjusig präst som höll i ceremonin. Det kändes som om han såg rakt igenom mig med sina gudsögon. Lite läskigt. Men dopet var vackert och systersonen duktig och lite lagom ointresserad. Han tittade mest runt i kyrkan, gäspade och tuggade lite på prästens arm. Efteråt bjöds det på god mat, tårta och ost. De hade ordnat det så fint.

Jag hade en sådan dag när man inte riktigt orkar mingla. Jag satt inklämd mellan mannen, pappas gamla jobbarkompis och en vän till syrran och hade det trevligt. Timmarna rann bara på och så vips! var det kväll.

Riktigt söndagsångest igår över jobbet. Varför fungerar aldrig mina "jag vill inte, vill inte, vill inte!"? Jag måste alltid gå hit. Hopplöst.