protector

Imorgon bär det av ner till Orrefors och Kosta glasbruk. Det ska bli spännande att få se produktionen! Jag har aldrig varit där. Vi har ett fullspäckat schema framför oss, men det ska bli roligt! Jag måste hinna läsa lite om glasbruken och glashotellet och allt vad det nu är så jag har lite koll på läget.

En solig lördag att spendera utomhus, vi hängde i Humlan och åt sallad och drack äppeljuice. Jag och lillasyster körde ett litet första frisbeepass och det gick hyfsat. Vi blev dock avbrutna av två killar (varför är det så legitimt att komma fram och stöta på folk bara för att de rä i rörelse?) och då de aldrig gick var jag tvungen att gå så jag hann hem och fixa mig i ordning för kvällens fest. Ett apr timmar senare var jag tillbaka i stan med mannen och drack drinkar och åt små goda snittar hos lillasyster som firade sin 26årsdag. Mycket trevligt! När folket började bege sig ut åkte vi hem.

Vaknade pigg och klar i huvudet (höll mig till alkoholfattiga alternativ under kvällen) och låg ute på gården och solade någon timme. En två och en halvtimmes promenad med vännen runt vid Vinterviken hann jag också med.

Somnade hyfsat tidigt och sov gott, men oj, så trött jag är idag. jag nästan faller ihop över tangentbordet. Tur att det snart är långhelg!

Vännens Friskispass är precis så bra som de brukar vara. Jag svettas så att det droppar på golvet under armhävningar och inser till min bestörtning att all den tid jag har gett åt att bara träna kondition på gymmet verkligen har satt spår. Jag är så svag i armarna at jag inte orkar igenom styrkeövningarna. Konditionen är det inget fel på, i varje fall.

Men jag är lite stel när jag vaknar idag och jag kör ett morgonpass på gymmet, riktigt hårt och länge, och stretchar varje muskel noggrant. Och nu känner jag mig ganska rörlig igen. Två möten och en snabb lunch, och nu beställer jag dalahästar för glatta livet. Gnägg.

Min lunchpromenad luktar tjära och hav, och vattnet ligger märkbart stilla trots vinden. Båtarna längs Skeppsholmen ligger förtöjda vid namnbrickor och stamtavlor likt bättre hästar. Jag går med vinden i håret förbi andra lunchpromenanter. Det är fint ute. Jag är glad över att få gå här.

Det blir lite stressigt efter jobbet på måndagen, jag fastnar med en grillbeställning och klockan är tio över fem innan jag kommer från jobbet. Men jag håller det jag lovat mig själv och knallar hem till mannen. Förutom att jag irrade omkring i Hammarbyhöjden och ett tag befann mig på väg mot Hammarby sjöstad så hittade jag ganska bra. Det är så mycket hus överallt. Och vill jag gå innevägen och slippa den brummande Nynäsvägen, då måste jag kila omkring bland dessa och förundras över hur lika de är. Men till slut kom jag fram, och hann precis slänga i mig lite tomatsoppa innan vi gav oss av igen.

Vi hade en jättetrevlig kväll hos kollegan, och hans genrep inför provningarna den här veckan. Jag väljer att hälla ut det mesta vinet istället för att sälja det, men allt luktande och provande gör mig ändå yr.

Vaknar med baksmälla idag, huttrande och lite trött, efter en natts orolig sömn. Men idag blir det nog bättre. Jag kommer att somna som en sten efter träningarna. Men först är det jobb. Oj, så mycket jag har att göra!

Jag har börjat fundera på årets skärgårdstur. Varje år åker vi till Grinda. Kanske finns det någon ö som ligger på ungefär samma avstånd (inte längre bort) och som är trevligare? Någon som har något förslag?

Vitsipporna har brett ut sig under helgen, och när jag gick till tåget imorse hade de spritt sig i skogen på ett Ronjaaktigt sätt.

Jag älskar den här tiden på året.

Jag har en spännande vecka att se fram emot. Idag ska jag knalla hem till mannen, en timmes promenad får bli dagens träning, och sedan ska vi på vinprovning.

Imorgon är det träning på lunchen på gymmet och sedan ett Friskis och Svettispass som hålls av en vän i Tullinge. Det ska bli roligt. Hon brukar ha enormt roliga, men ganska tuffa pass. Jag är väldigt spänd på hur bra jag kommer att orka och följa med. Min kondition borde vara mycket bättre nu mot när jag gick där regelbundet, men samtidigt är det här en annan form av träning mot vad jag är van vid.

På onsdag blir det träningsfritt. Jag ska försöka pressa in en timmes promenad på lunchen så att jag får röra på mig litegrann. Sen ska jag träffa vännen, hon ska komma hem till mig efter att hästens fötter har pysslats om och vi ska äta lite middag och om det vanliga mönstret följs dricka sådär en hundra koppar te.

Torsdag är sista gången på kursen, det är ett författarseminarium. Jag har glömt vilken författare det är som ska komma, så jag måste kolla upp det. Jag vet att det inte är någon som jag har läst, och snarare en journalist än skönlitterär författare. Ska bli spännande och roligt.

Och sen kommer det äntligen vara fredag! Pass på gymmet på lunchen och sedan ska jag ha en liten middag hemma för de närmsta vi sak fira lillasysters födelsedag och äta en god sallad.

Och sedan åter.. helg, ljuva helg.

Har en jättefin helg. Lugn och skön lördag, städar och pysslar hemma medan mannen hänger över sina böcker och slår små lovar runt mig när han blir för uttråkad. Vi ska gå på en fest men kommer inte iväg efter middagen utan blir sittandes kvar vid köksbordet med ett glas vin och massor att prata om. Vaknar utvilad på söndagen och möter lillasyster inne i stan för en shoppingrunda. Vi hittar en femtioårspresent och lite uppslag. Möter upp vännen för en tvåtimmars promenad på Långholmen och Söder Mälarstrand. Knallar från Hornstull till Södra och åker hem med en liten matkasse. Söndagsmiddag med tsatziki och sallad och bröd. Förhäxad på tvn. Dåsar i sängen och pratar till sent. Vaknar otaliga gånger av mardrömmar. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte ens se på en serie som Förhäxad utan att bilderna fastnar och plötsligt är det jag som måste rädda världen?

På flera sätt är det en god morgon. Det är lite molnigt men inte kallt, och jag har gott om tid att knalla ner till pendeln. Jag har Coldplay i hörlurarna och batterier i min Ipod. Längs med vägen står Vitsipporna, helgens blomstrande kungar, som slagna hjältar med hänganden huvuden. En ekorre slår följe en stund, innan de hittar en buske som rymmer något mer intressant att kika på. Trottoaren är sopad och ett fint lager damm gör den lite hal och vårdoftande.

Men jag är inte glad när jag öppnar den tunga mässingdörren till jobbet. Nedstämd, lite sorgsen och besviken på mig själv, lite sur och lättirriterad. Jag tror inte att det bara är jobbet. Kanske är det ett släng av vårdepression?

Jag är trött och lite grinig och en lätt huvudvärk har smugit sig på. Helst vill jag bara gå och gömma mig någonstans och vakna upp när allt är bra. Men jag vet inte riktigt var. Kanske blir det bättre när vi ses. Det blir det säkert.

Torsdag, och jag ska träffa mina småflickor idag. Vi har inte setts på länge så det ska bli roligt att höra va de har haft för sig. Vädret verkar bli lite ostadigt så vi får nog satsa på att sitta inne. Kanske en crêpe eller ett par tapas eller något annat.

Men sedan måste jag verkligen hem och städa. Jag har någonstans tappat bort att det ska dammsugas och dammtorkas och diskas och allt bara ligger överallt. Jag orkar inte göra något åt det. Helt hemskt ser det ut. Det måste bli fint innan helgen.

Jag får trots allt en bra avslutning på kvällen hos mannen. Och eftersom kollegan retade upp sig så pass, drack jag bara ett glas vin och har inga efterdyningar idag. Så något gott kom det av det hela...

Vi knallar från NK till Medborgarplatsen i det fina vädret och ena kollegan pratar om sin nya date. Vi slår oss ner på Melanders fisk och min ena kollega pratar om sin nya date. Vi beställer mat och vin och min kollega pratar om sin nya date. Vi äter upp, tar en cigarett efter maten (eller, de kedjeröker, och jag tar två för sällskapets skull) och min ena kollega pratar om sin nya date. Vi går vidare till en annan bar där det är ltie mer infravärme och min ena kollega pratar om sin nya date. Jag går in och beställer en kopp te, och när jag kommer ut igen pratar min ena kollega om sin nya date.

Någonstans här tar hon ett andetag och blir tyst och jag passar på att försöka säga något själv som inte har med hennes nya date att göra. jag nämner att jag ska vara tjänstledig. Min kollega tittar på mig och säger "jaha, vad bra. det kommer säkert att passa dig". Min andra kollega börjar prata om ett nytt fenomen hon har upptäckt sedan facebook, gamla pojkvänner som amn plötsligt fått kontakta med, och som hon tycker är jobbigt. Då tar min förstnämnda kollega (hon med sin nya date) upp sin mobil och börjar knappa. Jag ber henne visa något intresse för våra liv, eftersom vi har pratat om hennes i två och en halv timme, varav hon tittar på mig och säger "jamen vadå, ni pratar ju bara jobb? Jag facebookar." Här någonstans bestämmer jag mig för att om det är så här det är, så kommer jag inte att gå med på något som helst mer umgänge med henne. Ett par minuter senare packar jag ihop och åker hem.

Hur fan har hon mage?

Onsdag, och idag ska jag dricka ett glas vin med kollegorna efter jobbet. de ska dricka vin i varje fall, jag vet inte om jag är så sugen. Men jag hoppas att de små molnen som har samlat sig ska skingras och att jag får en stor räksallad med massor av handskalade räkor. Och lite citron. Det var så länge sedan vi träffades utanför arbetstid alla tre att det känns som om vi har tappat bort varandra. Små stycken av livet tränger in i arbetsdagen, men vi hinner aldrig prata färdigt. Framförallt den ena har jag mer eller mindre tappat kollen på vad hon gör.

Men jag tror inte att det är något speciellt smart.

Men först ska jag jobba ett par timmar, jag har mycket som jag ska hinna med och jag verkar aldrig längre komma ikapp. Kanske inte bryr jag mig tillräckligt mycket.

Imorse glömde jag busskortet hemma. När jag stod vid spärrarna, svettig efter att ha halvsprungit sista biten, insåg jag att kortet låg hemma i jackfickan. Bara att gå hem igen. Jag fick 40 minuters extra promenad fram coh tillbaka. Toppen. Inte lika fräsch som när jag gick hemifrån. Kom till jobbet och hade missat att jag hade ett möte klockan åtta. Ställde in mötet, öppnade mailboxen och blev nästan attackerad av alla mailen som vällde ut. Ögnade igenom och gick till tandläkaren. Borrade mitt hål. Tillbaka till jobbet.

Phu.

Nu andas jag.

För att ge viktminskningen en extra skjuts har jag köpt en liten detox-lightkur. Det är bara lite örter och vitaminer som man dricker i en liter vatten, varje dag i 20 dagar. För att uppnå ett bra resultat ska man också avstå från socker, koffein, och alkohol.  Det kommer jag inte göra, men jag ska vara lite extra noga med vad jag äter och ta det lugnt med vinet. Det blev ganska mycket av den varan nere i blekinge så nu känner jag mig i form för ett par vita veckor.

Det är lite grått i Stockholm, men jag hoppas att det klarnar upp så att jag kan promenera ordentligt. Idag blir det först gymmet, sedan promenad med kollegan och sedan ska jag hem och städa. Ska bli härligt att få det fint hemma! Och sedan är jag renad både inuti och utanpå.

Tillbaka efter en lång, härlig påskhelg. Det har strålat sol på oss alla dagarna och vi har suttit ute på gården och njutit, spelat golf, promenerat, simmat och umgåtts. Lite vemodigt och tråkigt att åka hem igår men roligt att träffa mannen igen.

Och nu är jag tillbaka på jobbet och har haft en effektiv och lite hektisk morgon. Alla trillar in och är glada och utvilade. Det är okej att vara här. Det är inte så långt kvar till sommaren.

Nu tar jag påskledigt!

Glad påsk på er, allihop!

Tillbaka på tisdag.

Igår vart det både konditionsträning i 50 minuter på gymmet och en och en halv timmes promenad efter jobbet. Jag har ont i fötterna. Dumma blåsor som har attackerat under trampdynorna och de är ömma och lite svullna. Men de måste hålla för ytterligare ett träningspass idag, för resten av veckan kommer det att bli lugnt. Jag har köpt nya skor, och fast de sitter bra får jag lite ont. Problemet är att jag egentligen skulle ha ett par skor att springa eller gå i, men jag fastnar alltid för aerobicsskorna eftersom de är högre och sitter kvar bättre på mina fötter. Jag tycker inte om när det glappar. Egentligen borde jag lägga lite mer pengar och gå till Löplabbet och få ett par perfekta utprovade. Kanske nästa gång...

Nu är det sista arbetsdagen innan påsk! Härligt, underbart, fantastiskt! Jag kommer att behvöa lägga på ett kol idag för att kunna ta påskledigt utan stress men det ska nog gå bra. Snart, snart ska jag sitta i solen och bara... vara!

Vi flyr det gråa vädret på söndagen och går i Bergianska trädgården. En vän till mannen guidar och jag får lära mig en massa om frön och träd och konstiga läror och system. Jag märker att jag verkligen saknar all baskunskap om botanik. Men det gör inte så mycket. Jag längtar efter att ta med mamma dit. Hon skulle gilla det så mycket. Och hon skulle kunna alla växterna.

Efteråt möter jag upp vännen för en två och en halvtimmes promenad. Vi går från Hornstull över till Liljeholmen, fortsätter förbi en liten sjö och koloniområde och sedan till Vinterviken och längs med småbåtshamn och vacker utsikt. Vi sätter ett gemensamt viktmål och en gemensam vinst- om vi båda klarar av det ska vi fira med ett långt besök på Centralbadet då vi bara ska rå om oss själva! Bubbelbad och simma långsamma längder i den vackra bassängen. jag känner mig oerhört laddad inför detta! även om vi har satt målet realistiskt är det hårt arbete för att nå dit till dess. Men det känns roligt!

Det är härligt att vara två.

Snart är det påsk! Jag ska åka ner till mamma och pappa och bara vara i fem långa dagar... underbart! Jag och lillasyster och storasyster och plutten och hennes man. Det ska bli underbart härligt att vara ifrån Stockholm en liten stund, även om jag kommer att sakna mannen. Jättemycket!

Men jag ser framför mig lååånga dagar på gården i solstolen med en filt och en bok, lite golf, frisbee på gräsmattan, långa promenader, god mat och en massa vin. Och så påskbord, sill och snaps och lax och grillat. Kanske en pizza i stenugnen också?

Jag letar efter tussilago. Jag har en snedvriden bild av att det ska vara den första vårblomman. Men nu har jag sett massor av snödroppar, krokus och små gula blommor och ingen tussilago så långt ögat kan nå.

Det var väl ingen som missade den underbara lördagen. Jag och mannen tar tåget till södra, och promenerar längs Årstaviken, över Västerbron och hamnar i Rålis. Ligger en stund på en filt och njuter av värmen, och beger och sedan för att äta lunch. Det tar en stund att hitta ett ställe, men till slut sammanstrålar vi med lillasyster och hennes nya karl på Mälarpaviljongen. Vi äter halomiburgare och dricker vitt vin, och sitter precis vid vattnet med solen i ansiktet. Runt omkring oss är glada stockholmare och deras hundar.

Ett par timmar senare beger vi oss hemåt, och sitter en stund på balkongen med engelsk cider och en bok. Himlen är oskyldigt blå, solen ligger lågt över taken. Det är fantastiskt vackert ute.

Österåker är en sluten behandlingsanstalt (säkerhetsklass C) med 137 platser, belägen cirka tre mil norr om Stockholm. Österåker består också av ett häkte med 80 platser.

Österåker är en av Kriminalvårdens behandlingsanstalter med inriktning helt mot missbrukare.

Jaha, då har jag ju fått svar på en del av frågorna.

Sista dagen på skrivkursen bjöd på nytta och nöje. Jag fick rätt mycket beröm för min senaste text, vilket förvånade mig eftersom jag inte var speciellt förtjust i den själv. Men det verkar ju vara så det är. När jag inte gillar något så gillar de det.

Vi får mycket information om att själv ge ut sina böcker, kontra att bli utgiven. Massor med avgifter och saker att tänka på som jag inte hade en aning om. Frågan väcks till liv igen. Kommer jag någonsin bli publicerad? Och om jag inte tror det, vad är det i så fall jag håller på med?

Tar tunnelbanan hem med kurskamraterna. Lite vemodigt men vi har planer för att fortsätta ses. Hur mycket man hinner och orkar får vi väl se, men det är bra att bygga att omge sig med människor som också brinner för det som jag brinner för.

Jag har en märklig dröm om en gammal klasskamrat. Det är en mardröm, men i den räddar han mig från ett attentat. Den ligger kvar i mig ett par dagar, och jag funderar några dagar över honom. Vi var inte vänner på det sättet att vi umgicks, men vi tyckte inte illa om varandra. Han tillhör inte den elaka skalan av människorna i klassen, de jag aldrig skulle prata igen med, han är en tyst, söt figur som märks men inte stör. Han är den första killen som frågar chans på mig och trots att jag har varit hemligt förtjust i honom under en tid så säger jag nej, eftersom jag tror att det är ett skämt.

Letar upp honom på Facebook. Han har ett ganska ovanligt efternamn så det är en lätt match. Hans bilder visar att han har gått fårn att vara anorektiskt smal till att vara ganska biffig och vältränad. Lägger till honom som vän och skriver ett kort mail.

Det dröjer någon dag, sedan får jag svar. Han skriver att han är glad att höra av mig, att det verkligen var längesedan. Sedan två år tillbaka sitter han på Österåker men blir frisläppt till sommaren. Att han mår bättre nu än på länge. Han undrar hur jag mår och vad jag gör.

Vad svarar man på ett sådant mail? Beklagar man att någon sitter i fängelse? Får man fråga vad de är dömda för?

Och hur sjutton kunde han hamna där. Han, av alla människor.

Livet kan verkligen förändra sig. ibland blir det inte som man trodde av folk.

Äntligen fredag! Även då jag bara har jobbat två dagar känns det välbehövligt med helg. Jag är trött när jag vaknar, och kan inte sluta gäspa på pendeln. Blir lite irriterad på en kollega innan jag ens har hunnit in på kontoret och får göra en kraftansträngning för att rycka upp mig. Jag tror att det är förkylningen som har mig lite ur balans. Halsontet på väg tillbaka och snorig och allmänt trött. Att jag dessutom har en fylld dag gör inte det hela lättare.

Men det lovas sol i helgen! Jag ska parkera mig på en uteservering och njuta någonstans, och ha det riktigt bra. Och kanske få en och annan fräken.

Jag är världens mest efterlängtade kollega idag. På ett sätt är det roligt. Alla, även de som jag normalt inte pratar så mycket med, blir glada över att se mig. Det känns roligt att vara saknad. På ett sätt är det lite jobbigt. Jag har 42 mail i inkorgen (efter tre dagar!) och ingenting av mina sysslor är gjorda. Mitt skrivbord ser ut som ett slagfält. Godispåsar blandade med papper som jag antar att någon vill att jag ska åtgärda. Det står inte vad som ska göras eller så, men det ligger här. Diskret flyttar jag tillbaka allt till chefens skrivbord. Där kan det ligga.

Jag nystar upp en sak i taget. Ofattbart att de ställt till med en sådan röra på tre futtiga dagar. Hur ska de klara sig utan mig i två år?