protector

Jag vaknar tidigt, och kan inte somna om. Försöker identifiera tankarna som jagar runt i huvudet men har svårt att få något grepp om dem. Pendeln är i tid, men står stilla i Älvsjö (någonting på taket ska kontrolleras. Den konstigaste anledningen någonsin) en stund. Jag lyssnar på musik och läser ut Anna Gevaldas samlade noveller. När jag går ut genom dörrarna på centralen noterar jag ett nytt mönster. Det har hållit på en vecka ungefär. Jag vet inte vad det är som utlöser det, men av någon anledning har människor börjat hålla upp dörrar till mig. Det vanliga är att om man går ut genom dörren håller människorna i den så länge de går förbi. Travar man en bit efter får man vackert finna sig i att den hinner slå igen rakt framför näsan på en. Men den senaste veckan har människorna framför mig snällt väntat tills jag har hunnit ikapp. Jag är förvirrad, men rörd. Det måste ju vara något jag utstrålar som får dem att hjälpa till.

Eller så har jag bara hamnat i en bra rytm av människor.