protector

Jag och kollegan var på vår veckopromenad igår. Vi går mellan en och en halv timme i rask takt i Stockholm och jag visar henne det lilla jag kan. Oftast blir det bara någon mening. Ibland villar jag bort mig. Förra veckan skulle vi gå runt Reimersholme. Efter en stund inser jag att vi är på Långholmen och jag är lite vilsen. Jag försöker distrahera henne med att prata om Bellmansmuseet och fängelset. Men hon kom på mig och sedan blev det en lite längre extrasväng än vad jag hade tänkt mig.

Igår höll vi oss därför bara till rutten. Det var lite isigt ute, men solen sken och jag blev alldeles glad i kroppen.

När jag kom hem hade mina fina rosor dött. De gillade inte att jag övergav dem för att sova hos mannen ett par nätter i rad. Jag blev lite ledsen, och försöker nu återuppliva dem. Jag hoppas att de är piggare när jag kommer hem ikväll.