Stärkt och solig
Söndagen blir trots allt fantastisk. Jag är ute och går i timmar med en gammal vän på djurgården. Det är så vackert ute, och solen lyser så vänligt. Vi pratar om saker som jag faktiskt inte kunde se hur någon annan skulle förstå. Jag vet inte om vi kan hjälpa varandra, men jag känner mig stärkt bara av att ha pratat med henne. Jag vet inte hur länge det kommer att hålla i sig, men just nu är det en fantastisk känsla. Ett lugn som sprider sig i min kropp. Jag känner mig skyddad från det onda, det kan inte nå mig här. Jag kommer att ta mig igenom det här.
Fortsätter sedan med lillasyster, vi går bort i bakom tekniska och vandrar i någon timme innan vi tar en kopp te i hennes kök. Jag åker hem och äter middag med mannen, varm ändå in i själen av min dag.
