protector

Ikväll ska jag gå med en gammal vän och se De tre musketörerna på Stadsteatern. Det är min födelsedagspresent jag har fått. Det ska bli roligt. Teater är ett sällsynt nöje, som jag uppskattar men bara inte tar mig för. Jag har läst lite om föreställningen i DN men jag har inte riktigt handlingen klar för mig. Kanske bäst jag läser några snabba sammandrag för att få koll på vad den ska handla om.

Innan teatern ska vi gå och äta middag, så vi hinner prata lite också.

Precis som min dröm var att skriva, var min väns dröm att spela teater. Jag undrar om hon kommer att längta upp på scen när vi sitter i publiken, eller om hon är nöjd med hur livet blev och är glad över sina val. Jag tror det sistnämnda. Men ibland kan man längta även då man inte skulle vilja ha något ändrat. Så kan jag ofta känna. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda, men tänk om. Eller tänk om man kunde få ha bägge delarna? Jag tror att allt är möjligt om man är villig att betala priset för det. Men för mig, har priset varit alldeles för högt för att det ska vara värt det. Men man ska aldrig säga aldrig, och kanske får jag någon gång se henne i en roll på scen igen.

Jag skulle gilla det.