För tusen år sedan fanns det en man
För tusen år sedan fanns det en man, och jag älskade honom. Jag älskade honom vanvettigt och destruktivt, som man så lätt gör när det är ens första kärlek och man är sexton, sjutton år och inte vet bättre. Och allting som kommer efteråt sätts i proportion till denna kärlek och ingenting kan vara likadant. Han var inte bra för mig. Men han har format varenda förhållande jag har haft med en man, och inte på ett bra sätt. Osäkerheten och de plötsliga bytena jag förväntar mig har gjort att jag har återupplevt samma trassliga historia, om och om och om igen. Jag har aldrig älskat någon så som jag älskade honom och jag hoppas att jag aldrig kommer att göra det igen.
På senare tid har jag funderat mycket över honom, om han lever och finns, och var i så fall. Sökningar på nätet har inte gett något resultat, inte heller förfrågningar hos gamla gemensamma bekanta. Men igår hittade jag hans mammas e-postadress. Det skulle vara så lätt att skicka iväg ett mail och fråga hur det är med honom. Om han lever. Jag har en obehaglig känsla av att han inte gör det. Jag vill bara veta var han är och om han har det bra.
Det var alltid min största tanke. "Bara han har det bra."
Att jag inte har släppt det ännu.
Kanske har det att göra med att min kollega ständigt tycks gå på mina ex. Och när hon inte gör det, är det hennes pojkvän som tycker att någon liknar någon av dem. Här kan tilläggas, att han inte har träffat dem. Han har bara fått för sig att de ser ut på ett visst sätt.
Varför ska det vara så svårt att släppa det förflutna? Jag vill ju inte göra något av det. Jag vill bara veta. Det känns som om jag behöver få veta. Är det så, att vi behöver lösa upp alla våra knutar innan vi kan gå vidare på riktigt? Kan alla knutar verkligen lösas?
Och ska vi verkligen rota i alla? Jag har en känsla av att jag kanske inte alls kommer att må bättre av att veta vad som har hänt honom. Istället kommer kanske hela 1996 och 1997 och 1998 och 1999 års vånda över honom att attackera mig och inte lämna mig ifred. Vad kan det då göra för mitt förhållande idag?
Varför är det så svårt att släppa taget?
ang hästtidningar så brukar de finnas mest lite överallt. men ffa vet jag att de finns på typ stormarknader. jag brukar köpa ridsport och bredvid de står alltid penny och min häst och grejer.
Urs jag förstår dig helt!
Har tydligen suttit i exakt samma sits som dig! Undrar även jag över mitt x. Hittade nyligen på nätet att han har flyttat, men jag fick bara än mer magknip och kände mig orättvis mot min "nuvarande".
