Att vara vuxen
Jag har en smula pessimistisk läggning, och ska jobba bort denna mot en mer positiv sådan. Jag har läst att det är ganska lätt att träna upp en sådan. Det finns något i våra kroppar som gör att vi vill vara glada.
Det måste ju finnas något att glädja sig åt i de flesta situationer. Om jag tar gårdagen till exempel, resulterade mina läckande rör i att jag rensade avloppet så att det blev rent. Det är ju bra att ha rensat avloppet. Och om man tänker på mitt badrum, så har jag inte bara ett fint badrum nu utan jag tvingades prata med massor av människor jag inte brukar prata med och ringa en massa samtal som jag verkligen inte ville.
Nu är jag lite i valet och kvalet. Fick igår kritik genom min chef från en av mina kollegor på kontoret. Dels känns den ganska obefogad, och del så är jag besviken för att hon inte kunde komma till mig utan behövde ta det via ledningsgruppen. Jag funderar på att konfrontera min kollega. Det är nog det bästa sättet att växa i uppgiften.
Usch, så hårt det är att vara vuxen.
