Serietidningar
Igår var jag i den konstiga science fiction-bokhandeln i Gamla stan för att köpa födelsedagspresent till min älskling. Mannen bakom disken såg igenom mig, och visste att jag inte var en av dem. Jag fick nästan be snällt för att få betala de Luxe-utgåvan av albumet jag var ute efter. Jag har aldrig förstått det där mer serier. När jag var liten läste jag Bamse, KP, Penny, Min Häst, och enstaka nummer av Kalle Anka och Fantomen. Ingenting man direkt fortsätter med i vuxet tillstånd. När jag tittar i hans bokhyllor är serierna konstiga. Det är vuxenhumor och svårt att se vad som är vad i rutorna och vem som säger vad. Dessutom är det mest referenshumor, och jag känner garanterat inte till referensen.
Tur att man inte behöver gilla samma saker alltid. Men jag hoppas att han gillar sin födelsedagspresent.
