Håll tyst!
Jag tar en fika med en av mina gamla gymnasievänner på Stortorget efter jobbet. Efter att ha avhandlat alla vanliga ämnen berättar jag att jag för första gången ser fram emot att bli sambo, att jag har börjat fundera på det mer och mer på riktigt, i vardagliga situationer, att jag faktiskt börjar bli redo. Att jag hoppas att det händer i år. Jag begår misstaget att fråga henne om hur hon har gjort med ekonomin i sina samboförållanden. Hon ger sig in i en lång utläggning om allt man ska tänka på inför en ett uppbryt. När vi går därifrån är jag inte alls lika säker på att jag vill flytta ihop med någon heller. Normalt brukar jag få ut mycket av att träffa henne. Igår går jag därifrån helt tom på energi, och med humöret i botten. jag tycker inte om hennes sätt att pressa mig på hur mitt förhållande är. Varför kan inte mina vänner nöja sig med att det är bra? Varför ska de gå in och slita i varje detalj? Alla vill ha långa historier om hur passionerat kära vi är, och hur fantastiskt allting är, annars kan det omöjligen enligt dem vara rätt. Men hur ser deras förhållanden ut? de flesta av de som kommer med de här orimliga kraven är singlar, eller på god väg att bli. Håll tyst mer er, bara. Jag tänker inte lyssna på er längre.
helt rätt. ni lever i ert förhållande, det är bara ert. Oavsett ekonomi så brukar det oftast vara fördelaktigt att vara två och dela.
din vän kan också vara negativ av omtanke om dig.
Låt inte människor suga ur din energi. Det är förmodligen för att deras egna förhållanden inte är på topp eller för att de helt enkelt är, och kommer förbli, singlar. Jag tror du och din fine man är ämnade för varandra. Kram
