Mannen
Jag känner mig så lycklig med mannen för tillfället. Hur jobbig dag jag än har haft det, lyckas han få det att rinna av bara jag spenderar lite tid med honom. Vi har svetsas samman ännu mer den sista månaden. Något har förändrats i vår relation. Jag kan inte riktigt säga vad det är mer än att jag känner att vi står varandra närmre.
Jag är bättre på att uppskatta de små sakerna. Som att sakta somna nära med hans hand i min, den lilla biten ner till tåget på morgonen då vi båda är lite trumpna över alla tråkigheter vi måste göra under dagen, fredagseftermiddagar då vi har hela helgen väntande och promenader i svagt solljus. Jag har svårt att vara utan honom, jag som alltid har velat vara mest för mig blir lite orolig och rastlös när det dröjer för länge mellan gångerna vi ses.
Ibland retar han mig till vansinne, men den sista tiden har det varit lättare att se de små struntsakerna som just de struntsaker de är. Jag kan släppa det och tänka på hur underbar han är trots de där sakerna.
Jag är så otroligt lyckat lottad.
