protector

Det här med kärlek är klurigt. Jag trodde i många år att jag inte skulle hitta någon. Jag kunde inte förstå hur någon skulle kunna föredra mig före alla andra. Hur han skulle kunna vilja vakna upp mig varje dag. Jag önskade verkligen att jag skulle hitta någon, men jag trodde inte på det. Vad är sannolikheten att man ska träffa någon, som känner samma sak, samtidigt, och som är på samma plats i livet? Den är ju så otroligt liten!

Jag ser på mina vänner och deras förhållanden, eller icke-förhållanden. Kärleken är inte alls självklar, och bara för att den finns där behöver det inte betyda att det fungerar, eller att det finns en framtid för den. Det gör ont i mig när jag tänker på vännen som mer än något vill att det ska fungera, att få dela sitt liv med honom, som på så många sätt kan visa upp en nära nog perfekt match, men de vill inte samma saker nu. Hur mycket ska man vara villig att ge upp för någon annan? Ska jag råda henne att stanna kvar, och ge en del av sig själv, sina drömmar och sin framtid, för att han inte kan tänka sig kompromissa? Eller ska jag råda henne att prioritera sina egna drömmar och även om det skär i hennes hjärta så att hon går sönder inombords, lämna honom? Kärleken är inte enkel, och den är inte alltid vacker.

Så har vi min andra vän, en sådan fin tjej som bara inte träffar någon. Det är inte att hon inte träffar rätt, hon träffar ingen. Jag har aldrig sett henne kär, eller förälskad. Jag har inte sett henne hålla någon i handen eller berätta om den tredje dejten som bara var helt perfekt. Jag har känt henne i över åtta år och hon har inte upplevt de här sakerna under den tiden. Jag önskar så att hon träffar någon, någon som uppskattar henne och ger henne allt det hon drömmer om. Jag förstår inte varför hon inte har gjort det redan. Hon är söt, social och trevlig. Hon har ett bra jobb och en fin lägenhet. Hon har intressen och gillar att röra sig bland folk. Men ingenting händer.

Ingenting gör mig argare än när människor, så fort de stöter på en motgång, säger "det var inte meningen" och släpper allt. Vad sägs om att kämpa lite för det man vill ha? Och varför tror alla att så fort man stöter på ett problem i förhållandet, att "då älskar han inte dig".  Det är inte enkelt.

Kärleken är inte enkel, eller rättvis eller överallt. Men den kan hända. Det finns där ute. Förvånansvärt massa människor har det. Jag undrar om vi verkligen tar till vara på hur bra vi har det.