protector

jag trodde faktiskt att det skulle vara värre när jag har mist någon pojkvän, men den här känslan som jag inte kan jobba bort är värre än något tidigare. Om man inte kan vara omkring sig själv, var ska man vara då? Hur hittar man en oas i allt självförakt, i alla dåliga tankar, bara någonstans där jag kan vila en liten stund? Jag går i taket för minsta lilla, men jag blir inte arg eller upprörd, bara ofantligt ledsen.

Det inre har inte något bra ställe att bo på längre. Det har inget ställe alls.