protector

Jag äter lunch med min gamla arbetskollega, som till min stora glädje arbetar hos oss igen. Vi går till Nationalmuseet och jag äter en god soppa med potatis och små kräftstjärtar och hon äter korv och mos och konstig lök och senap. Vi diskuterar alternativa terapimetoder och jag får ett par förslag som kan vara värda att testa. Sedan pratar hon sig varm för sin yoga. Jag är tveksam. Det skulle säkert vara bra för mig, och ett utmärkt komplement till styrke- och konditionsträningen, men jag är rädd för att jag skulle känna mig så klumpig. Jag är så väldigt ovig. Och lite läskigt är det med träningsformer, där det rekommenderas att man bokar upp sig en hel helg och startar med. Jag ska ju skriva saker, räcker inte det som fritidssysselsättning?

Det är extremt mycket på jobbet, har suttit i möten hela förmiddagen och nu svettas jag över påfyllnaden av varor i vår andra butik. De har tomt, men jag har ingenting att ge dem! Inte bra, inte bra alls. Eftersom inga uppföljningar har gjorts under tiden jag har varit borta, har jag svårt att få något grepp över mina pengar. Jag skulle behöva börja från början, men jag hinner bara inte. Vem är förvånad...

Kanske skulle behöva lite yoga? Vore det inte underbart att kunna sätta stopp för hjärnan emellanåt? Känna sig i ögonblicket. Bli lite rörligare. Lugnare. Förekomma stressen, innan den verkligen kommer igång. Jag tror faktiskt at jag ska kolla upp det.