Kroppsideal
Det blir ett lagom hårt träningspass som tisdagsunderhållning. Jag och kollegan har bestämt oss för att ta upp vår forna träning tillsammans och avsatt en dag i veckan för detta. Det är fullt med folk på gymmet, mer eller mindre vältränade. En flicka i min ålder gör övningar på en pilatesboll när vi kommer upp till den översta våningen för att köra ben och mage. Hon är finlemmad som en liten flicka i kroppen och kan omöjligtvis väga över 50kilo. Armarna är smala men fast och med muskler som spelar när hon anstränger dem. Jag har svårt att slita blicken. Det är inte mitt mål att se ut sådär, men min uppfattning om att de riktigt smala tjejerna bara är nedsvultna och bara tränar konditionsträning och fettförbränning visar sig alltså vara fel. Om hon nu inte är det eviga undantaget.
Mitt eget kroppsideal håller på att slås i spillror. Jag har senaste månaderna haft flera märkliga uppvaknanden om vilken totalt sjuk syn jag har på kvinnokroppen. Kanske är det för att Stockholms flickor är smalare än övriga landets. Kanske är det för att branschen jag jobbar i bara visar de trådsmala modellerna för de riktigt dyra designerkläderna. Kanske är det för att så fort jag slår på TVn bokstavligen dränks jag i bilder som visar anorektiska modeller som gör filmkarriär. Det har inte varit så här så länge. Inte rakt igenom samhället, på alla plan. Jag och syster ser på en filmatisering av en av mina älsklingsböcker när vi åker tåg genom Sverige. Den utspelar sig tidigt 1900tal men är filmad under 80talet. Det slår mig hur mycket mindre våra skådespelerskor idag är. Ingen av flickorna i filmen ser speciellt smal ut, med våra mått. De ser friska och normalviktiga ut. Så mycket enklare det skulle vara att gå omkring i en sådan värld.
Så vad är det största målet med min träning? Viktminskning, vad annars. Men den här gången vill jag göra det på rätt sätt. Inte genom svältkost, ångest och en närmast fobisk inställning till att träffa folk där jag kan ställas inför situationer där jag måste äta. Utan på ett långsamt och mer hälsosamt sätt. Det är ingen konst att gå ner tio, 15 eller 20 kilo. Men det är en konst att göra det rätt, och hitta ett sätt att leva och trivas utan att gå upp dem igen.
