Goethe

När jag läste tyska i gymnasiet fick vi läsa en del Goethe. Jag har alltid gillat denna, som han skrev 1780. Ibland roar jag mig med att hitta nya tolkningar och översättningar på denna, och nu har jag hittat en parafras som jag verkligen gillade av Heidenstam. Den fångar ögonblicket på ett sätt som tilltalar mig.


Über allen Gipfeln
ist Ruh,
in allen Wipfeln
spürest du
kaum einen Hauch;
die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
ruhest du auch.


Johann Wolfgang von Goethe


Varför till ro så brått,
Du som jag vill allt gott?
Följ mig en månskenstimma!
Kyrktorn och fönster glimma.
Fullmånen lyser klart.
Natten är snart förbi.
Stanna min flicka! Snart
finnas ej heller vi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0