protector

Jag försöker träffa tre personer nästa vecka. Det ena är min fd chef och det andra är mina småflickor, två flickor som jag har jobbat tillsammans med. jag och chefen har satt ett datum. Hon undrar om vi kan ändra eftersom hon har en intervju dagen efter. Inga problem. Hon undrar om jag kan måndagen, men då har Småflickorna och jag har hörts fram och tillbaka och till slut enats om en dag: måndag, så jag och chefen bestämmer onsdag istället för tisdag. Sedan kommer den ena småflickan på att hon har magdans på måndag, och den andra småflickan har lovat att följa med en av hennes vänner som ska tatuera sig. Inga problem. Jag och ena småflickan bestämmer torsdag. Jag skickar ett tjugonde sms till den andra om frågar om det fungerar. Nej, då kommer hennes spanska pojkvän upp. Kan vi möjligtvis en annan dag? Vi lämnar det med att ta det veckan efter. Då kommer jag på att jag har min första skrivkurs på onsdagen. Jag sms:ar chefen och frågar om vi kan ta det på måndag. Total förvirring.

Jag tror att det här är anledningen till att jag så sällan träffar mina vänner. Det är helt enkelt för svårt med planeringen. Jag undrar om Stockholm är enda staden i Sverige där man inte går runt och hälsar på, utan alltid måste ringa oh boka in ett möte. Om någon ringer på min dörr och jag inte har bokat in någon, öppnar jag aldrig. Det kan ju vara ett psyko. Eller Jehovas vittnen. Eller en försäljare. Eller en arg granne som påstår att jag inte har städat efter mig i tvättstugan. Men lite sorgligt är det.

Men nu ska jag i varje fall träffa chefen på måndag, träna på tisdag, skrivkurs på onsdag, mannen på torsdag och sedan är det helt plötsligt helg igen. Veckorna går så fort. Snart är det helg igen!