En magisk kväll i kärlekens tecken
Det ligger en förväntan i luften. Scenen är uppbyggd med en fåtölj, ett bord med en kandelaber och lite frukt, en vit draperad pall och en meditationstavla som lyser. Ur högtalarna kommer ett mjukt mmm:ande, som att di Leva satt bakom scenen och mediterade och lät oss ta del av det hela. Jag har sett honom oräkneliga gånger förr, från små scener och akustisk gitarr till stora scener och storband. Jag har till och med vid något tillfälle haft honom som kund under åren på Ikea. Men nu var det ett par år sedan sist och vi sitter på tredje raden och väntar tillsammans med alla andra. Och när han till slut kommer gående, till en akustisk version av Själens krigare, i hellång kaftan med regnbågen broderad snett över, och räcker mig en av de få rosor han bär med sig med ett riktigt leende och ögonkontakt, då är min kväll gjord och jag kan egentligen gå hem redan då. Resten av föreställningen ligger den i mitt knä, blodröd och doftande och levande och vacker.
Och visst är föreställningen underbar. Vi vaggas in i en mjuk dimma av positiva energier och kärlek och en lycklig känsla sprider sig i mig. Jag har hört hans tal förut men aldrig på det här sättet. Aldrig har jag någonsin trott på hans rader om kärlek och gemenskap. Han varvar sitt prat med småskrockande, han verkar omåttligt nöjd med sig själv och han ler finurligt nästan hela tiden. Och när han pratar spelar hans sällskap på scenen några av hans låtar tyst, mjukt på gitarren. Han sjunger också. Vi får höra både Vem ska jag tro på och Vi har bara varandra och Miraklet och lite nya låtar och till och med en ny version av Söta lilla blomma. Men det är under Hoppets röst som han verkligen fångar mig, och jag fastnar i texten och ser den på ett nytt sätt. Det är oerhört vackert och smärtsamt på samma gång, och jag tänker på min vän med hjärtat krossat och livet som inte är som det borde just nu. Och jag vill dedikera den till henne och till hela världen. Och jag önskar att alla fick sitta där en gång, med öppna hjärtan och ett öppet sinne, och lyssna på honom och gå hem med ett hjärta fyllt av kärlek, och faktiskt tro att man kan sprida det vidare.
