Det här med viktminskning
Jag har funderat rätt mycket över det här med vikt och viktminskning. Vad är det som får oss att prata om det så mycket? Och totalt utan hämningar? Igår när jag satt och fick mina nya naglar så berättade min skönhetstjej att hon höll på med något som hette något i stil med Hospitaldieten eller något. Det var en form av sjukhusdiet (alltså inte en sådan man äter på sjukhus, en sådan som är utformad på sjukhus). Hon berättade stolt att hon hade gått ner tre kilo sedan hon började för en vecka sedan. jag har gåt hos henne i dryga ett och ett halvt år, en gång i månaden, så vi är väl lite bekanta men vi känner ju knappast varandra. När jag höll på som mest med att gå ner så var det et ämne öppet för alla, vare sig jag ville det eller inte. Inte konstigt att man fick vikt och kilon på hjärnan och inte kunde tänka på något annat, när man aldrig fick vila från att tänka på det.
Jag ska göra ett sista ordentligt ryck denna höst. Och för min skull, inte för någon annan, kommer jag att skriva lite om det. Men inte till någon överdrift. Det finns så många viktbloggar, jag har ingen lust att det här blir ännu en.
Som det ser ut nu blir onsdagar resultatdagar, så fram tills dess... schhhh! Jag vill inte höra!
