Kläder
Kläder
Skjortknapparna är svåra att få upp. Hans händer verkar vara för stora för de små knapphålen. Klumpiga fingrar, eller så är det bara alkoholen. Huvudet är sådär tungt, nacken viker sig under och huvudet vickar från ena sidan till den andra. Ändå: han tål mycket sprit. Säkert mer än de andra grabbarna. De tävlar inte officiellt, men nog har man koll på hur mycket var och en häller i sig. Vad är det för fel på knapparna? Det har att göra med att det är bak och fram, som i spegeln. Han flinar för sig själv. Höger blir vänster, vänster blir höger. Omöjligt att se vad som är vad på djupet. Säger man djupet? Händerna som jobbar stannar upp medan han funderar. Spegelbilden visar ju bakåt, och framåt. Djup? Djupet. Definitivt djupet.
Vilken kväll. Han flinar med halvöppen mun. Lite saliv rinner ur ena mungipan. Han torkar av sig med baksidan av handen och skådar sitt verk för en sekund. Vad ska han ge sig på, när skjortan är uppknäppt? Strumporna får det bli, men det är inte möjligt ståendes. Han slår sig ner på sängen, gamla kära Ikea. Alla år har gjort den lite sned, han borde kanske skaffa en ny. Vad var det Robban hade snackat om? Han hade tjackat en ny dyr säng som han skröt om i början av kvällen. En sån där med djur. Nej. Inte med djur. Den hette något som var ett djur. Hundar? Nej. Hästar! Just det, Hästens. Det är ju inte så att han inte har koll. Hästens, ja. Konstig idé med hästar i en säng. Pannan läggs i djupa veck i det barnsligt runda ansiktet. Han stryker med handen över hakan. En antydan till skäggväxt skuggar hakan och kinderna. Men det är ju också närmare morgon än kväll, inne i vargatimman. Han skulle kanske skaffa lite pipskägg? Robban hade skaffat det. Men hans egen skäggväxt är ju inte så mycket att skryta med. Som det är nu, slätrakad varje dag, kan ingen ana något. Han möter sin blick i spegeln. Han ser cool ut. Het. Som någon med koll. Skägget gör varken till eller från.
Strumporna var det ja. Han svajar lite där han sitter. Om man fokuserar blicken på nästippen så svajar det mer. Strumporna. Bakvänt. Väntbak. Ombytt. Ombak. Han skrattar igen, han är smart ikväll. Men snyggare fötter har man ju sett. Det är ju inte så att man ser fötterna så ofta. Då är händerna viktigare. Som om utseendet inte skulle spela någon roll! Vem vill sätta på en ful brud? Tjejer med stil ska det vara. Men sådana där högfärdiga brudar, då fick det vara. Nej, de var verkligen inte alls hans grej. Gärna lite blyga, han sköter snacket. Han vet vad som händer. Han är... Mannen. The Man. Han nickar förnöjt och vrider huvudet och ser spegelbilden av sig själv. Jävligt schyst med spegelvägg. Åttitalet är på väg tillbaka. Jo då. Eller var det förra året som det kom tillbaka? Trender och sådant är inte så lätt. Han gäspar. Ena framtanden är lite skarp, som en huggtand. En av de där jävla hästarna. Inte sängen. Nej. Han skrattar högt. Sänghästar som sparkas. Nej. Ansiktet mulnar. Militärhästarna. Ingen ordning på dem alls. Det är skönt att det var över, lumpen vill han inte göra om igen. Men han är snygg i uniformen. Tight. Har en i garderoben. Kanske skulle prova den, när kläderna är av. Synd han inte har någon puffra hemma. Ett riktigt vapen. Då skulle grannarna få respekt. Han, Jimmy The Man.
Han har lite svårt att fokusera på spegelbilden. Han faller bakåt i sängen. Så mycket kläder kvar. Suckar högt, men det är lika bra att han fortsätter. Tajta blåjeans. Dragkedja istället för knappar. Bättre. Typisk grej att göra ute, missa en knapp. Men inte han. Jimpa. Som att han skulle missa någon knapp.
Drar jeansen över låren. Svårt när man ligger ner. De hänger kvar runt ena foten som en klump. Ska han göra en kraftansträngning och få bort dem? Äh, där är de inte i vägen. Inte värt mödan.
Tankarna jagar runt i hans huvud. Kvällen som avlöpte schyst. De hade börjat med några öl hemma hos Tommy på söder. Robban, Hempa och några andra lirare. Chips, kortspel och så mycket snack om fotboll och brudar. Grabbarna hade snackat om Rohypnols vara eller icke-vara. Det hade varit på en skämtsam nivå, de var alla schysta grabbar. Dessutom såg de bra ut, här var det minsann ingen som behövde droga för att få sig ett ligg. Han hade blivit lite störd över konversationen som fortsatte mot ecstasy som åter var innedrogen och slutit sig bakom sin öl. Det där med droger, det var inte hans grej. Alkohol räckte. Grabbarna på gymmet som knaprar ryssfemmor som om det var vitamintabletter. Blattarna med sitt röka. Brudarna och stureplanskidsen som tror att de är något efter att ha snortat kola. En jävla stereotyp bild som var sann. Det var också de som råkade ut för grejer. Brudarna borde vara lite mer nogräknade. Aftonbladets fetstil häromdagen. Ny våldtäkt på Stureplan. Horor, horor hela bunten. Vem tar med en kille hem om man inte vill ligga? Han förstår killarna. Någon rättvisa måste det vara. Ändra sig hit och dit bara för att man får ågren dagen efter, så gör man bara inte. De riktiga våldtäktsmännen däremot, fy fan. De borde skjutas. Sådana där som överfaller kvinnor i buskar. Eller barn. Den som skadar ett barn kan aldrig förlåtas. Hade han haft sin puffra, skulle de få se. Han hade inte förlåtit. Jimmy, Hämnaren.
Blicken fäst i taket innan ögonen sluts. Det vet alla att det finns två sorters flickor. Det finns de som har den varma, oskuldsfulla blicken. Modern. De som man vill gifta sig med. De som man tar hem till sina föräldrar. Och så den andra sorten, som tjejen ikväll. Hon var definitivt den andra sorten. Lät sig bjudas på drinkar och vin. Tajta kläder, visade klyftan. Spärrade upp ögonen under den där bruna luggen som hängde ner i ansiktet. Sådana ville att man skulle ta i med hårda tag. Han visste nog vad hon ville, och hon skulle få det. Han hade hjälpt henne in i taxin tidigare, hon hade sluddrat något om att hon ville hem. Det var synd att hon inte hade vetat hur mycket hon tålde.
Han är nästan färdig nu. Underkläderna är lätta att ta av. Inga knappar eller blixtlås. Lätt även efter drickat. Allt borde vara så enkelt.
Han ställer sig upp, känner sig lite nyktrare nu. Under kontroll. Förväntansfull.
Långsamt och med blicken på sängen börjar han att ta av sig sina egna kläder.
du skriver fantastiskt bra. men aj, vilken sorglig historia.
Tack! det var verkligen snällt sagt :)