protector

Jag har en bra helg. En systerkväll under fredagen, bjuds på grillat och vin och jordgubbar och färsk sparris, och vi gör ett försök att titta på dirty dancing. Sover större delen av tiden. Lite synd, hade sett fram emot att se den igen. Sover hos mannen.

Han har en genomgång av guidning på morgonen, men vi möts vid tretiden och åker hem till mig. Slappar, lagar mat, dricker vin. Ser på en av hans favoritfilmer, har svårt att hålla mig vaken. Han blir lite besviken, men ger upp efter att ha försökt väcka mig ett antal gånger. Jag får se om andra halvan senare.

Sover gott men länge. På ett sätt är det skönt med det mulna vädret, jag har inget dåligt samvete över att jag äter frukost närmre tolv. Jag är söndagsdeppig, vi talar om hans söndagar med plugg och han ändrar sin dag till att vara med mig. Vi åker in till stadsmuseet och jag får en guidad visning. Det småregnar fortfarande när vi ett par timmar senare går över slussen hand i hand. Vi åker hem till honom, sitter under en läslampa i halvdunklet i soffan och läser halva En riktig våldtäktsman. Skrämmande, upprörande, hemsk, sann. Lagar middag, ligger i en hög på soffan några timmar. Fortfarande grått utanför. Får en föraning om hösten, både i huvudet och kroppen. Men det är inte lika skrämmande med honom.

Har lätt panik över jobbet innan jag somnar, gruvar mig över saker jag kanske har glömt. Eller är det drömmar? Men när jag väl somnar, sover jag otroligt gott nära honom, kan inte minnas att jag vaknar förrän det börjar bli dags att gå upp. Är måndagstrött, men inte på det illamående sättet som får en att undra hur man ska klara av dagen. Mer på ett ganska förnöjt sätt, som efter en lyckad helg. han är så lätt att ha att göra med när jag väl pratar med honom. Jag förstår inte varför jag gör det så svårt för mig själv bara. Han är ju det bästa som har hänt mig.