protector

En vän från min tid utomlands ringer mig på söndagskvällen. Hon är ledsen och gråter i telefonen. En av våra vänner har hastigt omkommit i en cykelolycka. Jag förstår inte vad hon säger, även då hon upprepar det. Död? Nu?

http://hd.se/bastad/2008/06/29/doed-kvinna-funnen-utanfoer/

Jag vill inte tänka på paniken hon måste ha känt när hon plötsligt inte har kunnat stanna. Jag hoppas för hennes skull att det gick fort, att hon inte hann känna någon smärta, att hon inte hann vara rädd.

Åsa var en väldigt speciell tjej, och en av de människor som har gjort ett starkast intryck på mig under kortast tid. Viljestark, envis, med en otrolig drivkraft och ett mycket stort hjärta. Hennes största kärlek var djuren, som hon vigde sitt liv åt. Hon drev en djurskyddsförening, Neverneverland http://www.neverneverland.se/  där hon arbetade med att bland annat hämta hem vanskötta, övergivna hundar från Irland och placerade dem i hem i Sverige. Hon hade själv en hel djursamling av katter och hundar hemma.

På fredag skulle Åsa ha fyllt 30 år. Jag är oerhört ledsen över att hon inte fick vara kvar här längre, inte bara för min skull utan också för alla runt omkring henne: alla hennes vänner, hennes familj, och hennes arbete där hon har gjort skillnad i världen. Du är redan otroligt saknad, Åsa.