protector

Jag möter upp mannen efter jobbet. Vi handlar lite mat och beger oss till Humlegården. Parken är full med konsertklädda människor, KISS ska spela på Stadion under kvällen. Det är en helt perfekt kväll, soligt utan att vara kvävande hett, härlig stämning i luften och runt oss samlas vänner efter vänner. När vinet har sinat och storasyster och hennes man beger sig hemåt samlar vi andra ihop oss. Några fortsätter till Syrran, vi sitter på hennes gård och dricker mer vin, pratar och har det bra.

Lördagen vaknar jag med riktig baksmälla, den typ som får mig att känna mig förgiftad. Dumma jag som rökte, det är det som gör mig så dålig. Efter det att jag slutade i början av mars blir jag så fruktansvärt dålig om jag röker. Det här är bara andra undantaget så jag är inte orolig för att trilla dit igen. Och när jag ligger i sängen och undrar hur jag ska överleva dagen så är det verkligen inte värt det... Är vaken mellan sex och åtta, lyckas somna om några timmar och när jag vaknar är jag mycket bättre.

Efter en långsam frukost tar vi cyklarna och cyklar en halvtimme till Hellasgården. Det är fina cykelvägar hela vägen ut, genom villasamhällen och skog. Det doftar fortfarande av syrener, och minner om skolavslutning och den där speciella känslan jag alltid hade på avslutningens morgon. Alla ensamma små klippor är upptagna men vi lägger oss i sluttningen bland familjer, par, ensamma små soldyrkare och en katt i ett långt rep. Njuter av några timmar i solen. Det är underbart varmt. Vi vågar oss ner till bryggan och tar ett snabbt dopp, det är isande kallt men skönt för huvudet och det känns som om de sista resterna av baksmällan försvinner. Uppiggade lägger vi oss att soltorka. Pratar lågt, betraktar folket runt om kring. Känner mig så otroligt lycklig och kär. Kan knappt förstå att man kan ha det så bra med någon.

När klockan börjar närma sig eftermiddag och vattnet är slut drar vi oss hemåt. Vi lämnar av cyklarna och åker hem till mig. Dricker Cosmopolitans och fixar en lättare tapas middag med vitlökschampinjoner, oliver, bröd, ost, kyckling och annat plock. Kallt vitt Chardonnay på balkongen och kvällen som sakta svalnar, men inte mörknar.

Söndagen blir en lat dag, ingen av oss orkar göra speciellt mycket utan vi hittar en gräsplätt i närheten av hans hus och jag läser Söderberg och han pluggar. Jag är fullständigt avslappnad men ständigt medveten om att han är nära mig. Umgås utan att säga speciellt mycket, men tystanden är trivsam och i samförstånd. Tror inte att man kan ha det så mycket bättre än såhär.