protector

Vaknar utvilad lördag morgon och det är underbart fint ute. Vi äter en långsam frukost och gör i ordning matsäck att ta med på vår picknick. Är glad över att bussarna rullar igen, den röda, fyrkantiga lådan som jag skymtar på väg till stan gör mig varm inombords. Allting känns helt plötsligt ännu lättare.

Vi hittar en plats på ängen bakom Josefinas och slår oss ner. Efter en liten stund börjar vännerna dyka upp och vi pratar, äter lite, dricker lite vin och umgås. Jag och mannen kastar frisbee, han är duktig på att kasta. Efter en liten stund dyker de upp ett par killar av okänt härsprung, vi gissar israeler, och vill vara med. När väl två har börjat kasta kommer det bara fler och fler... vi skrattar och kastar tillsammans. Jag har svårt att få frisbeehcitat från gamla hippies ur huvudet (throw a frisbee, make a friend). Det är härligt varmt i luften men blåser lite, perfekt för att aktivera sig. Syrran är väldigt bakfull men vi jobbar lite på vår rutin. Vinden ställer till lite problem för mig, men det är bara ovanan. Skulle behöva träna mer under olika förutsättningar. Nu har vi i varje fall satt lite datum då vi ska ses och öva, det känns bra. Vi dricker lite mer vin och flyttar runt. Storasyster och hennes man beger sig hemåt och två andra vänner dyker upp. De är våta i håret och röda i ansiktet av solen. Ser lyckliga och kära ut och doftar sommar och hav.

När klockan närmar sig fem ger vi oss av hemåt. Vi får skjuts till slussen och åker hem till mannen för en dusch och ombyte. Kvällen spenderar vi hos storasyster och hennes man som har fyllt år med snittar, pastasallad, drinkar och rosévin. Hans syskon är där, någon arbetskollega, och en gammal vän. Mycket trevligt och precis lagom ansträngande. Jag sitter längs in vid köksbordet och pratar med syrran och ler lite åt mannens diskussion med en av syrrans vänner. De är engagerade och pratar om filmer och serier jag inte har sett. Hans ögon lyser, han gestikulerar med handen han håller min i.

Blir kvar i sängen då han åker för att jobba på söndag, och njuter av frukostteve med en massa hundar. Det är inga hundar jag skulle vilja klappa direkt, men jag imponeras av mannen som ska hjälpa ägarana tillrätta. När jag vid ettiden bestämmer mig för att röra på mig tar jag vägen förbi en vän. Vi sitter ett par timmar på hennes balkong och funderar över livet över ett par kannor vatten och med lite sol. Har en lugn kväll hemma med mannen. Vi tittar på tecknat och sjunger duetter tillsammans med Belle och Gaston. Han sjunger högst och finast.

Det känns väldigt, väldigt bra. Är så lycklig med honom, så glad att han är min. Gläder mig över de små sakerna vi gör tillsammans, som gör att vi bara kommer varandra närmre och närmre. Jag uppskattar verkligen allt han gör för mig. Han följer med mig på allt jag ber honom om. Han inte bara umgås med utan tycker faktiskt om mina vänner. Han är så enkel att ha att göra med. Han kan umgås med vem som helst på ett avslappnat sätt. Han gör mig inte besviken.

Vi pratar en del om oss under helgen. Han säger att det är jag, jag och ingen annan. Jag ler inte, jag skrattar. Att man kan få ha det så bra! Jag är lyckligare än någonsin med honom. Jag har aldrig velat något så mycket. Man kan aldrig gardera sig mot allt och vara säker. Men jag tror faktiskt inte att man kan ha det så mycket bättre än såhär med någon. Jag vill inte önska mig något mer.