Tungt under skorna
Spenderade gårdagen med lillasyster och hennes sorg. Vi tog en promenad i Lill Jan-skogen. När vi gick gatan längs med Stadion var det människor överallt. Långa hår, svarta t-shirts, stora kängor. Folk från hela Sverige verkade ha kommit för att se konserten. De skrattade, drack öl, spelade musik på hög volym, hängde vid sina bilar, vinglade runt på gatorna och blev ledda av vänlig men bestämd polis mot rätta ingångar. Vi gick förbi allt, tog in vid Tekniska och vandrade ut i skogen.
Kom tillbaka, åt lite mat. Hon pratade med storasyster. Ingen av oss hade någon ork eller lust med frisbee. Istället satt vi kvar på gården fast det var lite kallt och slölyssnade på musiken som dundrade ut från Stadion. Eftersom syster bor så nära hör vi alltid konserterna ändå in till henne. Men något var märkligt denna gång. Det lät bara som om konserten varade en liten stund. Och hur många förband var det egentligen? Vi var både lite förvirrade när jag skulle bege mig hemåt och lämnade henne för förhoppningsvis några timmars sömn.
Jag har en tung dag idag. Hennes sorg blir min. Det känns i händerna, armarna, benen, ändå ner i fötterna. Jag går långsamt och stegen fastnar i kanter och trottoarer. Jag tycker faktiskt att det räcker med tråkigheter nu. Nu får det vara nog.
det låter tungt men du måste se till att du själv mår bra för att kunna hjälpa din lilla syster. Tänk så här att din lilla syster är förkyld. Om du smittar ner dig blir hon inte friskare snabbare. Om du inte smittar ner dig har du ork att köpa medicin och ta hand om henne. Förstår du hur jag menar. Kan låta som ett hån att du tänker. Vad vet hon om vårt problem men tro mig man måste må bra för att orka ta hand om andra. Din syster behöver en som mår bra.
Fy huggan. Det där låter inge roligt.
Hoppas att ni mår bättre snart.
Tråkigt att du inte känner att det kan finnas en fortsättning och att du tror att allt blir svart. jag vet inte vad som sker. Men jag är övertygad om att andra finns bland oss, då de ofta pockar på min uppmärksamhet.
Radhuset ligger i Botkyrka.
Lite off från att ha bot i stan mästadels av mitt liv, men ibland får man ta en ny infallsvinkel på livet. Drastiska ändringar kan vara livsavgörande och bra.
Har dock bott i Tumba tidigare och det var ingen bra upplevelse, men nu är det ju lite annorlunda.
Jag hoppas på det bästa iaf.
Där jag bor nu är egentligen som "mitt eget" det oxå. jag hyr det i andrahand av min mamma. men vi har ingen bra kontakt så när hon blir sur hotar hon med att vräka mig. Så det blir en stor sten som rasar från axlarna då jag flyttar.
Slipper hennes elaka kommentarer och otryggheten av att kanske vara bostadslös i slutet av månaden. Förr ringde hon bara en gång i månaden och det var för att kolla att jag betalade hyran...
och dår är jag bättre på ekonomi än hon!
Blir skönt att slippa det!
