The Dark Knight, och en svart natt
Vi går och ser The Dark Knight på Söder. Eftersom det är strålande väder ute föreställer jag mig en närapå tom salong, men det är nästan fullsatt. Jag tycker att filmen är läskig. Ljuden är så höga att de skär in i öronen och det är sorgligt att se Heath Ledger göra en fantastisk rollprestation och tänka att han inte lägre finns. Men jag är imponerad av filmen. Alla tecken på barnfilm är borta, den Batman som gick på TV när jag var ung och visade en man i blågrå trikåer och skurkar som var lika färggranna finns inte längre. The Dark Knight är en väldigt svart film.
Vi går och tar en drink på ett av uteställena nära efteråt. Han, jag, lillasyster och en av hans vänner. Vi får inget bord utan står ganska nära baren. Jag står nära lillasyster och vi är inne i en diskussion när en mörkhårig flicka med djup urringning, höga klackar och mörkt, halvlångt hår kommer fram till min man. Hon kastar med håret och säger under sänkta ögonlock: "Jag måste bara säga att jag har en fetisch på män med läderväskor och kepsar.". Min man ser något ställd ut, mumlar något obegripligt till svar och hon återvänder till sitt bord med svängande höfter och kastar med håret.
Jag vet inte vad som stör mig mest. Att hon inte ser att vi är tillsammans, att han hör ihop med mig, eller att hon inte tycker att jag är värd att se som konkurrens. Men det skär i hjärtat. Och även om jag litar på honom, han är inte den otrogna typen, vet jag själv hur snabbt saker och ting kan förändras. Känslor är bara känslor, och de kommer och går. Jag gillar det inte. Jag kan inte bli arg på honom för att flickor kommer fram och raggar på honom, men jag är inte tillräckligt mycket dramaqueen för att hälla en drink över henne eller gestikulera med armarna och säga fula ord. All ilska får istället gå ut över mig.
Under natten ligger hatet och det dåliga självförtroendet som ett tungt täcke över mig. Jag ser på mig själv med äckel och förakt, och vill helst av allt separera mitt huvud från min kropp. Det är inte jag. Jag är så mycket bättre. Jag vill inte vara så.
Listor över sina ex... har folk verkligen det? Det låter hemskt. Men sanningen är nog den att folk verkligen vill skryta om sådant. Men då har jag hellre en hatt utan fjädrar än ingen hatt alls. Take care! -S.