protector

Under längre perioder drabbas jag ofta av sömnsvårigheter. Svårt att somna, vaknar efter två timmars djupsömn och kan inte somna om. Vaknar i vargtimmen och kan inte somna om. Rädd, ensam, ångestfylld. Ju längre man är vaken, desto svårare att somna om. Jag har två scenarier jag alltid brukar föreställa mig. Den starkaste och lättaste att vara i är alltid den som är hemma i min säng.

Jag vaknar utvilad av mig själv strax innan åtta. Jag sträcker långsamt ut hela kroppen och ligger kvar en stund. Solen lyser in genom sovrumsfönstret. Huden blir varm och är len mot lakanen.

Jag har inga onda tankar, inga bittra minnen, inga ångestfyllda känslor. Jag är i balans med mig själv. Jag är glad över min kropp, jag ler åt min själ. Ingenting kan skada mig här. Jag är fullständigt trygg. Mina ögon är slutna men solen lyser in och färgar ögonlocken varmt röda. Behagligt. Tryggt.

Min påhittade plats är utomhus, en öppen äng med vatten i närheten. Klassisk för meditation.

Just nu sover jag ganska bra. Det är lättare när jag sover bredvid honom. Vaknar jag upp har jag något att göra. Det räcker ofta med att se på honom när han sover en stund för att göra mig lugn. Det är omöjligt att inte känna sig trygg bredvid honom. Han kan skydda mig från både vampyrer, inbrottstjuvar och ångest. Jag trodde aldrig att jag skulle ha sådan tur att jag fann någon som skulle kunna hjälpa mig genom allt.