Och livet går vidare
Livet går vidare. Jag fortsätter att beställa saker och att arbeta i motvind. Ikväll ska jag träffa min vän, imorgon ska jag gå ut med min avdelning på jobbet. Kanske löjligt att kalla det en avdelning när vi bara är tre personer? Men ändå.
Jag funderar mycket kring hur livet förändrar sig. Jag vet att det enda man kan räkna med är förändring, ingenting är i stillhet. Ändå blir vi alltid så förskräckta över hur oförutsägbart livet är. Ena dagen finns vi här tillsammans, nästa inte. Men hur tar man till vara på varje dag, när dagarna om igen efter det fruktansvärda buntas ihop till rutin?
Kommentarer
Trackback
