protector

Jag har en underbar om än lite lågmäld helg. Fredagen i Rålis, med picknick, band och alkohol, och lite frisbeekastande när solen nästan gått ner och himlen är underbart blå men gräset mörkt, som avslutas på en parkbänk tillsammans med medtagen öl och cider från ett hak tillsammans med mannen och lillasyster.

Lördagen har vi bestämt oss för att sova utan att ställa klockan. Det var länge sedan vi hade en helgdag utan planer, utan tider att passa. Jag läser ur en bok, han sover och sover. Äter en långsam frukost. Åker in till söder och köper en present åt hans brorsdotter. Det kliar i fingrarna på mig när jag står på ungdomsavdelningen i bokaffären. Jag har alltid älskat de böckerna. Ofta har de så mycket mer att säga än de som är för oss vuxna. Vi handlar god mat till kvällen, och åker hem i maklig takt.

Sitter på balkongen och njuter av lite sol, lagar mat, dricker rödvin, och fixar tillsammans i köket. Som alltid får vi lätt panik de sista minuterarna när allt ska vara klart samtidigt, men han lyckas styra upp det och rädda såsen från att bli bränd. Vilken tur att jag har honom.

Åker ut till Gustavsberg för att fira brorsdotterns tioårsdag. Det är första gången jag träffar hans halvbror, och den här sidan av släkten. Det är ett virrvarr av människor som har varit tillsammans, skaffat barn och sedan separerat, och hittat nya män. Jag har svårt att hålla isär dem. Så olikt från mina släktförhållanden. Flickan är söt och väluppfostrad, och även om mannen vrider sig för att hon är så lillgammal blir jag väldigt förtjust i henne. Stolt, självständig, och med vad som verkar vara en orubblig tro på sig själv.

Efter tårta och mingel och prat går vi en sväng i Gustavsberg. Till fabriken, längs vattnet, genom hamnkvarteren. Det är underbart väder ute. Vi äter en liten glass på ett fik som ligger på vattnet och ser ut över segelbåtarna. Går vidare in mot land och tar oss ut på höjden. Ser ut över viken, med båtarna och bryggor. Taken på fabriken, som stäcker ut sig, det som höll samhället igång. Jag fascineras av historien, av människorna som bodde här, arbetade här, levde här. Någon enstaka gång tog man båten in till Stockholm. Mannens farmor växte upp här och han berättar några små anekdoter från hennes tid.

Vi tar oss ner genom villaområdet, köper vatten i en liten godisbutik som stoltserar med 500 olika sorters plockgodis och med biträde som småpratar på det där trevliga sättet man alltid gör på landet men aldrig i staden. Hittar bussen som tar oss via slussen, och hem igen. Jag läser tidningen, han lagar mat. Eftermiddagen övergår långsamt i kväll. Lite söndagsångest, men vi botar det med Batman. Somnar sent, men lyckligt.