protector

Efter en mindre omorganisering på företaget och då praktikanter har slutat är vi nu bara två personer kvar som gör samma saker som vi var fem som gjorde alldeles nyss. Samma saker ska hinnas med. Det roliga i det hela är att människor inte tycker att det är så konstigt: "ni var ju färre innan ni hade praktikanter". Men när man får mer personal, sätter man in nya rutiner, börjar göra saker på ett annorlunda sätt och mer noggrant. Denna standard ska hållas uppe även efter det att projektanställda och praktikanter har slutat.

Jag finner mig så själv nu på min avdelning, som omfattar inköp och marknadsföring, under de närmsta sex veckorna. Känns varken speciellt rättvist eller inspirerande. Jag har bett om avlastning för åtta timmar i vecka. Detta kan inte godkännas. Att min chef är borta och att jag får göra hennes saker spelar ingen roll. Sommaren är normalt en lugn period för oss som arbetar med denna typ av detaljhandel. Och det är den, i fråga om nyheter och nya priser. Men allt fortlöpande, det som assistentjobbet innefattar, rullar på utan någon skillnad.

Jag vet faktiskt inte vad som är bäst att göra. Under de senaste tre månaderna har jag påpekat problemet, om och om igen. Jag har trott att de har förstått, det har nickats och hållits med och det ska fixas, men när det väl kommer till kritan blir det ändå nej. Så antingen accepterar man sitt jobb för vad det är, man jobbar efter bästa förmåga och bryr sig inte om högarna som formas på skrivbord och golv utan jobbar vidare så fort det går. Eller så byter man arbete. Att försöka förändra något här fungerar ju inte. Och det kanske bara är dumt att försöka. Frågan är bara, är det inte så här överallt? Hur många känner jag egentligen som tycker at de har "lagom" mycket att göra? Alla mina vänner som arbetar i branschen har ständigt för mycket att göra, är ständigt under lite för mycket stress och har aldrig en tömd mailkorg och rent skrivbord. Det kanske bara är en utopi, att man någon gång ska vara i fas?