protector

Jag har börjat få en ny ovana, och det är att vakna klockan två på natten och inte kunna somna om. Så denna natt, när jag vaknar med den där välbekanta obehagskänslan i kroppen, sträcker jag mig efter klockan för att konstatera att mönstret följs. Klockan är 06.09. Om en minut sätter larmet igång och det är dags att gå upp. Inte vad jag tänkt mig.

Jag letar runt i halvmörker för att inte störa mannen innan jag hasar iväg till badrummet. Julgranen lyser i vardagsrummet. I köket står disk kvar efter det sista julbaket kvällen innan, och två halvtomma rödvinsglas. Jag äter frukost bland julklappspapper och snören och läser en gammal bok. Det är alldeles tyst i huset. Än har inga duschar börjat droppa, hissen står stilla och utanför är det sammetsmjukt mörker. Jag sminkar mig sparsamt och sätter upp håret. Synar mig i spegeln en stund. Blek och lite trött. Ögonen har inte vaknat ännu, det får bli glasögon fast jag knappt ser med dem. Besöket hos Synsam har dröjt. Jag lovar mig själv att ta tag i det under dagen, att boka en ny tid till i början av januari.

Mannen rör sig i rummet intill. Jag tittar på honom när han klär på sig och letar efter sina strumpor i hallen. Lägenheten ser alltid så mycket mindre ut när han är där. men varmare. Någon annans andetag i mitt liv.  Livet är inte så dumt, ändå.