protector

Jag är inte på något strålande humör under onsdagskvällen, men efter lite pasta med pesto och små vitlöksfrästa champinjoner och kyckling är jag betydligt gladare. Vi sitter kvar länge efter maten i köket och pratar, på det sättet som gör att jag tycker så mycket om honom. Himlen ljusnar och solen tittar försiktigt fram bakom tunna, slöjliknande moln, och vi flyttar oss in i vardagsrummet men fortsätter prata.

Jag sover oroligt, ligger vaken under en längre stund vid fyrasnåret, och betraktar honom under tystnad. Han är så fin när han sover. Min fina, fina pojkvän. Jag är så glad över att jag har honom.