Söder om söder om söder
Konversation under hemfärden från pendeln igår
Jag: sex minuter till bussen går. Vi får gå.
Mannen: okej.
Jag: å, nu börjar det regna också. Mutter mutter.
Går under tystnad en liten stund.
Till slut når vi backkrönet.
Jag: vänta, jag måste handla i den här hemska butiken.
Går in i matbutiken som är nyöppnad sedan i somras, men som inte har några varor och där personalen inte kan någonting och ingen verkar någonsin ha befattat sig med människor tidigare.
Mannen: Det känns som om de har börjat få ordning och fyllt på, titta så fint.
Jag: det finns ju ingenting. Titta, de har inte ens lättmjölk
Mannen: jo, men det är ju sån där skön skärgårdskänsla.
Jag fortsätter gnälla om att det saknar prisuppgifter, att varorna är nästan utgångna och att kassörskan är otrevlig. Vi går ut och fortsätter hem till mig. Vi passerar en bil.
Jag (föraktfullt): skrotbil.
Vi passerar en hund.
Jag: (surt och föraktfullt) ouppfostrad hund.
Mannen: Älskling, dit sinneslag förändras drastiskt varje gång vi kliver av pendeln.
Det är sant. Söder om söder om söder ger mig helt enkelt inga bra känslor. Jag borde verkligen flytta.
