Lugnet före stormen
Idag kommer chefen tillbaka efter semestern. Dags att jobba efter schema, att tala om vart jag går och när jag kommer att komma tillbaka. Om jag ska vara riktigt ärlig ser jag inte henne som min chef än. Det är svårt att respektera någon som man tycker har sämre koll än en själv. När jag kommer tillbaka efter min semester hoppas jag att vi kan sätta oss ner och gå igenom mina arbetsuppgifter, mina mål och hur jag ska jobba. Kanske kan vi hitta ett bra sätt att jobba på då, tillsammans. Jag hoppas det.
Trots att hösten är min jobbigaste period på året känns det i år inte så farligt. På ett sätt ser jag fram emot den, på ett sätt jag aldrig har gjort förut. jag kommer att ha min skrivkurs att ägna mig åt. Jag kommer kunna gå i färggranna skogar med mannen. Jag kommer att sitta inomhus med massa tända ljus och dricka te och se på rusket utanför.
Men först är det sommar. Det är fortfarande sommar och en månad kvar till höst. Och nu till helgen ska vi spela frisbee, umgås, och jag ska klappa mycket på mannen som måste jobba hela helgen och inte är så glad åt det. Och jag kommer att vara ledig. Jätteledig!
