protector

Jag har en mycket trevlig kväll med mina fina tjejer. Irländaren är förälskad i en spanjor och ska nu åka och hälsa på honom i Barcelona. Den yngsta ska börja på tillskärarakademin i höst. Båda deras liv är på många sätt så mycket mer utstakade än mina, deras drömmar ser mer realistiska ut. Men de avundas mig mitt förhållande. Och när jag tänker efter är det nog svårt att bedöma vem som har det bäst. Jag har så många skäl till att vara lycklig just nu. Nästan allting är på plats.

Vi skiljs åt vid halv nio och jag åker hem till mannen. Hans lillebror är där. Det är roligt att se dem tillsammans. Gester och uttryck som jag bara trodde var hans, visar sig i hans lillebror. Samma familj. Kommer våra barn när det blir dags göra några av dem?