protector

Om man skulle rada upp alla pojkar/män/killar jag har varit tillsammans med eller har varit kär i, skulle de vid första anblicken inte ha något gemensamt. Olika åldrar (jag har ett hyfsat stort spann även om jag inte kan bräcka vännens (vad ligger egentligen ditt spann på?), olika kulturer, olika hudfärger, olika nationaliteter, olika religioner, olika politiska ställningar, olika hårlängder... och så vidare i det oändliga. Men. Deras största gemensamma nämnare är att de behövs tas om hand. Jag har trott att jag har kunnat rädda dem. Med facit i handen - det fungerade inte. Det går inte att rädda människor som inte vill bli räddade. Och handen på hjärtat - i många fall har de säkert inte behövt bli räddade. Men det är tryggt att känna sig behövd.

Nu sitter jag och letar jobb åt den nuvarande mannen. Jag gör det inte för att han har bett mig. Jag gör det för att jag inte vill att han ska gå arbetslös och paja min del av sommaren genom att inte ha några pengar. Men jag märker att jag har svårt att släppa kontrollen. Han är en vuxen, ansvarstagande man. Han har planerat sin utbildning, han har köpt loss sin hyresrätt, han lagar mat och städar, han har koll på sin ekonomi (att det är en liten ekonomi är en annan sak). Men jag blir ändå stressad av att veta att han inte har löst saker och ting ännu! När jag gnäller om det inför mig själv slås jag av tanken att jag inte heller har sökt några nya jobb. Men det är ändå en skillnad, jag är inte arbetslös, jag kommer kunna betala hyran.

Det är inte speciellt bra ur attraktionssynpunkt att hjälpa människor för mycket. Det är svårt att respektera någon som man anser inte är förmögen till att klara sig själv, och för min del är det svårt att vara attraherad av någon jag inte respekterar. Varför är det så svårt att släppa kontrollen? Vad är det jag tror kommer att hända?