Minnen
Det är en ny dag och på väg till tåget får jag en tanke i huvudet, något att diskutera, något att fundera över. Men redan innan jag har nått arbetsplatsen är den som bortblåst. Jag hoppas att den återkommer. Det är skrämmande hur mycket saker som bara hoppar ut ur huvudet på mig för tillfället. Det har varit så ett tag, och verkar inte bli bättre. Igår innan jag skulle somna låg jag och försökte komma ihåg min och mannens första träff efter det att vi verkligen hade sagt att vi var tillsammans. Inget minne av händelsen. Funderar över tiden vi jobbade tillsammans. Knappt något minne av de månaderna. Tänker på min barndom. Spridda minnesbilder av gräsmattan, käpphästar, badstränder, böcker. Men inget som håller ihop riktigt. Vissa saker mer vet jag har inträffat än att de verkligen har det, som när jag lärde mig cykla på Öland, eller alla dessa julaftnar i huset med släkten. Men varför kan jag inte minnas tydligt? Alla andra verkar ha någon form av fotografiskt minne om hur de har haft det. Det enda jag kan komma ihåg är ord. Inte fy skam, men vad hände med allt det andra?
