protector

Å, vilket väder som möter mig när jag kommer ut ur porten. Gnistrande sol, kallt så att det svider om händerna, och blå himmel. Det ser ut att kunna bli en perfekt dag. Så som jag har längtat efter våren!

En av fördelarna med jobbet är alla utbildningar vi har möjlighet att gå på. Oftast är de strikt produktutbildande per leverantör, men vi har också sådana som den jag var på igårkväll, en glasutbildning. Den här leverantören arbetar med glaset som redskap för druvan och sätter designen i andra hand, vilket medför att vinet kommer till sin absoluta rätt. Jag har varit på dessa förut, och de är alltid upplyftande och lärorika. Nackdelen är att man går hem med tankar på att köpa alla dessa glas. Vi får väl se vad jag får råd till... vad som slår mig när man jämför smaken på vinet och verkligen kan känna hur det absolut dödas av fel glas, och lyfts fram av rätt, är hur många som slösar bort fina viner på dessa vanliga designglas hemma. Om det nu är så att man tycker att designen, den fina dukningen, är viktigast, och vinet kommer i andra hand är det ju en sak. Då kan man gladeligen satsa på den serie vinglas man tycker är finast. Men om det nu är så att man verkligen älskar vin och lägger ner större pengar på det, måste man verkligen investera i rätt glas.

I vilket fall som helst, lokalen vi var i är med små avgränsade rum och slingriga, vitkalkade gånger mellan. Jag inspireras av inredningen och längtar efter min soffa. Fem veckor kvar tills jag får dem. Nog kan materialsim leda till lycka, låt vara att den är lätt förgänglig. Men är inte den mesta lyckan det? Är det inte en del av den hissnande lyckan, att den kommer och försvinner ganska snabbt? Lycka är för mig aldrig en sinnesstämning som varar. Är jag glad under en längre tid skulle jag mer se det som harmonisk, och glad. Men lycklig? Jag vet inte om jag tror på det. Kanske bara inte har hittat rätt i mitt liv än.