protector

Det är lite märkligt att jag som alltid har haft det lättast att uttrycka mig i ord har tagit så lång tid på mig att skaffa en blogg. Precis som så många andra saker jag vill ta mig för har det blivit ett för stort projekt. Vilken sida ska man använda för att synas mest? Vilken är bäst ansedd? Vad ska jag skriva om? Vad ska jag kalla bloggen? Det måste vara min sämsta egenskap, oförmågan at kunna avsluta något och alltid se så många problem i allt jag gör. Själva hysterin kring bloggande skrämmer också. Det ska göras på ett minst sätt. Du ska helst bara hålla dig till en kategori (som mode eller politik), skriva om aktuella saker (som nuvarande trender och dagsläget i världen) och du ska uppdatera bloggen minst en gång per dag och lägga ner mycket tid på den. Jag tänkte slå ett slag för det mer opretentiösa sättet. Vad sägs om mestadels privata funderingar, drömmar och händelser, mycket från det förgångna och uppdateringar ett par gånger i veckan? Låter det inte spännande?

Visst är bloggandet något man gör att visa att man finns där ute. Men kanske desto mer för att se att det faktiskt finns människor, inte alls långt ifrån dig, som tänker liknande tankar, har samma rädslor och farhågor, drömmer om saker du drömmer om, längtar till samma platser du längtar till? Du finns. Du är inte ensam. Du är inte glömd. Jag hoppas att jag kommer att finna någon som vill slå följe längs vägen. Någon som kanske bara skyndar förbi, någon som håller samma takt i stegen ett tag, kanske någon som väljer att följa samma väg en stund? Jag börjar gå så länge...