protector

Något är det som inte står rätt till, och det sprider sig i hela kroppen. Klockan är bara tjugo i elva och jag har redan gråtit två gånger på jobbet. Försöker hålla skenet uppe men det är inte så lätt idag. Har svårt att fokusera på jobbet, påbörjar flera saker på en gång och vet sedan inte var jag var. Vad är detta för något, och hur blir jag av med det?

När jag var nitton trodde jag att jag kunde flytta ifrån problemen, att det var omständigheterna som gjorde mig ledsen eller ångestfylld. Det tog ett tag att inse att de bodde i mig och inte i omgivningen, och det var ingen upplyftande tanke. Det är det fortfarande inte. Just nu är jag inte speciellt tillfred med mig själv. Jag undviker skyltfönster och allt som reflekterar en spegelbild. Äckel, ilska, sorg. Vad är det jag gör med mig själv? Kommer jag någonsin att kunna få ihop min kropp och min själ till ett, eller kommer jag alltid att se den som något separat. Så mycket lättare att hata den när den inte är en del av mig. Precis som jag på samma sätt distanserar mig från när jag var liten. Varför tycker jag så illa om henne? Och varför ger hon mig så mycket sorg?