protector

varför är det alltid så att när jag väl slappnar av och tror att det ska bli bra, så ramlar allt ihop som ett korthus? jag är så trött på det här bräckliga, trött på att aldrig kunna veta om jag ska hålla ett helt möte, ett helt samtal. känner mig otillräcklig, nedvärderad, oviktig, missförstådd... kanske blir bättre av att byta jobb? samtidigt är det kanske naivt att tro att det bara blir bättre av något så enkelt?