protector

Vaknar med samma illamående som igårkväll och förstår först inte vad det är som är fel på mig. Går upp, gör mig iordning och äter frukost. Precis när jag ska samla mig för att gå kommer jag fram till att jag mår för dåligt för att gå till jobbet. Hör av mig till chefen. Både hon och Arbetskollegan har haft samma åkomma förra veckan, så det är inga konstigheter. Jag ligger kvar i sängen, men sover oroligt och fortsätter drömma märkliga, obehagliga saker.

Under dagen är det mestadels mannen som finns i huvudet. Jag är så rädd att jag ska stöta bort honom med sättet jag uppför mig på. Trots konversationen igårkväll är jag inte speciellt mycket lugnare. Kanske jag aldrig kommer att var det? Det är ju inte så att man kommer att komma till en punkt i livet där man säger "det är lugnt nu. Jag är säker. Inget ont kommer att hända mig.". Inte ens "vi kommer alltid att vara tillsammans, han kommer aldrig att lämna mig coh jag kommer aldrig att lämna honom". Det vet man ju aldrig! Det är ju bara känslor, och känslor kommer och går. Vissa biter sig fast mer än andra. Men förr eller senare upplöses dem, eller ersätts med andra. De är fortfarande färskvaror som måste underhållas. Och jag är rädd att genom att uppföra mig som jag gör ska jag byta ut hans varma känslor mot några kallare. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Gå tillbaka där jag var innan? Inte omöjligt. Bara mycket, mycket svårt. Han är ju det bästa jag har just nu.