Förmiddag i vårsol
Dagen har börjat med strålande sol. Jag vaknade utvilad runt nio, drog mig en stund i solen och låtsades att jag låg på en strand, och gav mig sedan ut på en timmes skogspromenad. Det är en av de saker jag uppskattar mest med min förort; närheten till naturen. Precis utanför mitt sovrumtsfönster har jag ett naturreservat som sträcker sig milsvida. Jag har inte utforskat hela, men har mina stigar. Det är mycket hundmänniskor omkring, både de som bor i närheten och de som tar bilen till mina stigar. Idag, liksom så många gånger förr, slås jag av hur väl de uppför sig. Hundarna går nästan alltid lösa då man möter dem, men kallas alltid in till husses eller mattes från mig sett bortesta sida. Det uppskattas. Fortfarande inga tussilago, jag letar och väntar och oroas. Var är de någonstans egentligen? De måste ju finnas någonstans!
Jag älskar vårsolen men har upptäckt hur väl man ser all smuts, så jag utnyttjar tvättiden till att båda sköta veckostädningen och att putsa fönstren i avrdagsrummet. Förra året tänkte jag vänta tills vägaran var sopade, med följd av att de aldrig blev putsade. Jag var nämligen aldrig säker på att det var sista gången för säsgonen som de sopade vägarna... och hur kul är det egentligen att putsa fönster?
Fredagskvällen spenderades med Skådespelerskan och hennes familj. Jag är väldigt i förtjust i dem allihopa, barnen har jag följt ifrån planeringsstadiet och jag var med första gången hon mötte sin man, men det är klart att det är hon som ligger mig närmast om hjärtat. Vi har gått igenom tonårskärlekar, gymnasifester, festivalresor och all slags glädje och ångest tillsammans. Igår planerade vi vår 30årsfest. Jag har otroligt svårt att förstå att jag ska bli så gammal, så snart, och vrider och vänder mig lite mot att hon redan vill börja planera. Varför våndas år i förväg? Men snart sitter vi med varsitt glas vin och planerar festkvällens tredje ombyte under mycket skratt. Det känns nästan som förr, innan allting förändrades med pojkvänner, nya bostäder och barn.
Ikväll väntar tjejkväll med några av Systers vänner. Jag känner de flesta sedan tidigare, och även om de är vänner som jag har fått lite på köpet och som jag bara träffar i hennes sällskap har jag blivit fäst vid dem. De är väldigt annorlunda mot mina vänner. Jag gillar kontrasten, även om jag nog så ofta kan känna mig osäker i deras sällskap. De är unga, vackra, framgångsrika och modemedvetna. Jag vet att de dras med rädslor och problem precis som jag. Men ibland är det svårt att se igenom masken till allt det perfekta. Jag hoppas på en lyckad kväll.
