protector

Det är ingen gnistrande vårdag idag heller men mildare ute och jag är glad att snön har försvunnit igen. Jag är otroligt trött när jag vaknar, men pallrar mig upp efter bara tio minuter. Det är trevligt med sällskap till frukosten, på det sättet gillar jag mannens nya kurs. Han måste vara mer i skolan, vilket betyder att han oftare pallrar sig upp med mig. Vi äter en långsam frukost mest i tystnad, men den är trivsam. Det känns som om mitt huvud ska ramla ner bland specialflingorna och filen. Tack och lov att det snart är helg!

Jag tror att det är ganska mycket viktiga saker på jobbet som jag har missat. Men jag vet inte vad det är. Jag fylls dock inte a den vanliga panikkänslan, utan av en ganska bekant men inte speciellt omtyckt likgiltighet. Men kanske det är att föredra, istället för att stressa upp mig? Har svårt att bestämma mig. Tankarna går väldigt långsamt idag, känns som om huvudet är fullt med bomull. Sammanpackad. Men det är inte på något ångestfyllt sätt och det är jag tacksam över.

Jag ställer in kvällen med Gymnasievännen, både hon och jag är trötta och vi bestämmer att ta det i helgen istället. Jag har lovat att vara kreativ och göra hennes håruppsättning inför ett bröllop och vi behöver prova lite olika idéer. Just nu känner jag mig knappt inspirerad att sätta upp håret i en hästsvans.