protector

Jag är världens mest efterlängtade kollega idag. På ett sätt är det roligt. Alla, även de som jag normalt inte pratar så mycket med, blir glada över att se mig. Det känns roligt att vara saknad. På ett sätt är det lite jobbigt. Jag har 42 mail i inkorgen (efter tre dagar!) och ingenting av mina sysslor är gjorda. Mitt skrivbord ser ut som ett slagfält. Godispåsar blandade med papper som jag antar att någon vill att jag ska åtgärda. Det står inte vad som ska göras eller så, men det ligger här. Diskret flyttar jag tillbaka allt till chefens skrivbord. Där kan det ligga.

Jag nystar upp en sak i taget. Ofattbart att de ställt till med en sådan röra på tre futtiga dagar. Hur ska de klara sig utan mig i två år?