protector

På flera sätt är det en god morgon. Det är lite molnigt men inte kallt, och jag har gott om tid att knalla ner till pendeln. Jag har Coldplay i hörlurarna och batterier i min Ipod. Längs med vägen står Vitsipporna, helgens blomstrande kungar, som slagna hjältar med hänganden huvuden. En ekorre slår följe en stund, innan de hittar en buske som rymmer något mer intressant att kika på. Trottoaren är sopad och ett fint lager damm gör den lite hal och vårdoftande.

Men jag är inte glad när jag öppnar den tunga mässingdörren till jobbet. Nedstämd, lite sorgsen och besviken på mig själv, lite sur och lättirriterad. Jag tror inte att det bara är jobbet. Kanske är det ett släng av vårdepression?